Börjar om från början.
Ja just det. Jag börjar om från början med min underbara lilla gudinna.
Anledningen? Jaaaa... Det finns flera. för det första så fick vi ingen vidare start på vår tävlingskarriär. Skador har avlöst varandra för både mig och Zena. Men nu är vi på G igen! Så i dag har vi varit ute på bruks. Strålande sol och kallt och härligt. Jag älskar just dom här dagarna! En perfekt dag för mig att jöbba md Zena. Foten börjar kännas riktigt bra och jag kan till och med springa igen!Gissa om det känns skönt? Jag får vara lite försiktig men det är en sådan befrielse att kunna röra på sig igen!
Så dagen till ära så började jag med en platsliggning. Den gick inte bra. Zena var fullständigt uppe i det blå och hur busig som helst! Jag fick henne ialla fall att ligga stilla men jag såg på henne att hon var rätt uppe i varv och kunde inte slappna av på platsliggningen. Jag höll mig nära, nära så att hon kände sig trygg.
Så nu ska jag göra som med gaija. Jag tränar in hakan i backen på henne. Förmodligen så kommer hon också att anse att det är en stor uppgift.
Sen så trändde jag lite linförighet och frittfölj. Hon var även där gasad så jag var tvungen att lägga bollen i fickan och bara köra muntligt och kroppsligt berömm. Jag får absolut inte brista ut i ngt JÄTTEBRA! Utan jag får ta det lungt och med lugna rörelser belöna henne. Mellan momenten måste jag också lugna henne. Hon tycker faktiskt att det är fantastiskt ROLIGT att jobba med mig och idag fick jag den där underbara kännslan av samarbete med henne.Til och med att hon gärna kom in med bollen till mig. Helt frivilligt! Förut fick jag sätta lite krav på henne för att hon skulle överhuvudtaget komma tillbaka med bollen. Nu tryckte hon fast bollen i min hand!
Fortfarande så vill hon till på att skrikskälla av glädje när hon får göra ngt. Så där måste ajg också se till att hon lungar sig.
Vi jobbade lite med apportering också. Lkl1 apportering funkar fint. Hon kan fortfarande vara lite disträ och vilja titta på andra saker än mig under dessa tre sekunder. Men hon håller kvar apporten. Vi har också kört lite apporteringsövningar. Lite fot med apporten i mun och så inkallningar. Till slut så kastade ajg apporten och hon sprang, busade liiite med apporten och sen kom hon in till mig och satt sig jättefint! Buset med apporten ska jag få bort genom att hon ska få sträva efter den i koppel. Det brukar gå fort att få ordning på med detta sätt.
hon är helt suverän med apporten med tanke på att hon aldrig tuggar på den. Det finns knappt några bitmärken alls på apporten! Däremot kan hon få för sig att hålla i ytterändarna av apporten.
Vi testae på rutan också och hon kommer absolut ihåg vad det var. Först la jag bollen längst bak i rutan och skickade in henne. Problemet är att få henne att stanna. Men det ordnade sig till slut. Sen andra gången så gick jag in i rutan och låtsades lämna bollen i rutan. Jag tappade bollen precis när jag hade gått tillbaka till henne så hon var medveten om att den inte var i rutan. ändå så sprang hon rakt in i rutan och där vände hon upp mot mig och inväntade att ajg skulle kasta bollen till henne. Så det ajg har tränat på rutan hittills har faktiskt fastnat där inne i alla hjärnvindlingarna. Kul! =O)
Jag har beslutat mig för att klickerträna Zena. Jag tror att hon kommer att kunna lugna ner sig själv och då också få lite mer perspektiv på vad hon ska göra. Fortfarande känns hon rätt omogen. Men jag är säker på att hon kommer att fixa till det där.
Mina planer för början av 2009 är att tävla i februari i Lkl1. Även starta appellen till sommaren. =O)
I morgon är det tävling så då ska jag passa på att träna henne också. Och då ska jag även ha väldigt lugna belöningar. Godis tror jag kan funka bra också.
Zena är verkligen en glad och arbetsvillig tjej. Det är super roligt att jobba med henne och hennes glädje smittar av sig på mig. Precis som det är med Gaija. Man kan inte annat än bliglad och lycklig när man tränar med mina hundar. Dom är så fyllda av glädje och livslust! Jag önskar verkligen att alla som tränar med sina hundar får ha samma känsla. Det är ju hur roligt som helst! Tur att jag har två hundar. För jag skulle kunna hålla på i timmar. Men då skulle jag nog nöta ut dom. Nu kan jag växla mellan hundarna istället så dom hinner vila sig och tänka över allt jobb vi gjort.
Tusen, tusen tack Marianne för att jag får ha och träna och älska min lilla Power Puff Pingla! Den lilla prinsessan som flyger fram genom livet och alltid har svårt för att hålla alla fyra på marken.
Hon ger mig såååå mycket livsglädje! Det finns inga tack nog som uppfyller den glädje och lycka jag får dela med min lilla gudinna Exzena.
Sen får jag ju också tacka för att själva du finns också Marianne! Jag har ju fått världens bästa och underbaraste kompis! På köpet fick jag ju också fler underbara kompsiar som Petter till exempel... ;O)
Och så har jag ju underbara Sofia som alltid ställer upp för mig! Du ska också ha ett stort tack! Vilken tur jag har här i livet. Även om det inte alltid är så himmla lätt så gör då ni det betydligt lättare. ;O)
Tack för att ni finns! =O)
Anledningen? Jaaaa... Det finns flera. för det första så fick vi ingen vidare start på vår tävlingskarriär. Skador har avlöst varandra för både mig och Zena. Men nu är vi på G igen! Så i dag har vi varit ute på bruks. Strålande sol och kallt och härligt. Jag älskar just dom här dagarna! En perfekt dag för mig att jöbba md Zena. Foten börjar kännas riktigt bra och jag kan till och med springa igen!Gissa om det känns skönt? Jag får vara lite försiktig men det är en sådan befrielse att kunna röra på sig igen!
Så dagen till ära så började jag med en platsliggning. Den gick inte bra. Zena var fullständigt uppe i det blå och hur busig som helst! Jag fick henne ialla fall att ligga stilla men jag såg på henne att hon var rätt uppe i varv och kunde inte slappna av på platsliggningen. Jag höll mig nära, nära så att hon kände sig trygg.
Så nu ska jag göra som med gaija. Jag tränar in hakan i backen på henne. Förmodligen så kommer hon också att anse att det är en stor uppgift.
Sen så trändde jag lite linförighet och frittfölj. Hon var även där gasad så jag var tvungen att lägga bollen i fickan och bara köra muntligt och kroppsligt berömm. Jag får absolut inte brista ut i ngt JÄTTEBRA! Utan jag får ta det lungt och med lugna rörelser belöna henne. Mellan momenten måste jag också lugna henne. Hon tycker faktiskt att det är fantastiskt ROLIGT att jobba med mig och idag fick jag den där underbara kännslan av samarbete med henne.Til och med att hon gärna kom in med bollen till mig. Helt frivilligt! Förut fick jag sätta lite krav på henne för att hon skulle överhuvudtaget komma tillbaka med bollen. Nu tryckte hon fast bollen i min hand!
Fortfarande så vill hon till på att skrikskälla av glädje när hon får göra ngt. Så där måste ajg också se till att hon lungar sig.
Vi jobbade lite med apportering också. Lkl1 apportering funkar fint. Hon kan fortfarande vara lite disträ och vilja titta på andra saker än mig under dessa tre sekunder. Men hon håller kvar apporten. Vi har också kört lite apporteringsövningar. Lite fot med apporten i mun och så inkallningar. Till slut så kastade ajg apporten och hon sprang, busade liiite med apporten och sen kom hon in till mig och satt sig jättefint! Buset med apporten ska jag få bort genom att hon ska få sträva efter den i koppel. Det brukar gå fort att få ordning på med detta sätt.
hon är helt suverän med apporten med tanke på att hon aldrig tuggar på den. Det finns knappt några bitmärken alls på apporten! Däremot kan hon få för sig att hålla i ytterändarna av apporten.
Vi testae på rutan också och hon kommer absolut ihåg vad det var. Först la jag bollen längst bak i rutan och skickade in henne. Problemet är att få henne att stanna. Men det ordnade sig till slut. Sen andra gången så gick jag in i rutan och låtsades lämna bollen i rutan. Jag tappade bollen precis när jag hade gått tillbaka till henne så hon var medveten om att den inte var i rutan. ändå så sprang hon rakt in i rutan och där vände hon upp mot mig och inväntade att ajg skulle kasta bollen till henne. Så det ajg har tränat på rutan hittills har faktiskt fastnat där inne i alla hjärnvindlingarna. Kul! =O)
Jag har beslutat mig för att klickerträna Zena. Jag tror att hon kommer att kunna lugna ner sig själv och då också få lite mer perspektiv på vad hon ska göra. Fortfarande känns hon rätt omogen. Men jag är säker på att hon kommer att fixa till det där.
Mina planer för början av 2009 är att tävla i februari i Lkl1. Även starta appellen till sommaren. =O)
I morgon är det tävling så då ska jag passa på att träna henne också. Och då ska jag även ha väldigt lugna belöningar. Godis tror jag kan funka bra också.
Zena är verkligen en glad och arbetsvillig tjej. Det är super roligt att jobba med henne och hennes glädje smittar av sig på mig. Precis som det är med Gaija. Man kan inte annat än bliglad och lycklig när man tränar med mina hundar. Dom är så fyllda av glädje och livslust! Jag önskar verkligen att alla som tränar med sina hundar får ha samma känsla. Det är ju hur roligt som helst! Tur att jag har två hundar. För jag skulle kunna hålla på i timmar. Men då skulle jag nog nöta ut dom. Nu kan jag växla mellan hundarna istället så dom hinner vila sig och tänka över allt jobb vi gjort.
Tusen, tusen tack Marianne för att jag får ha och träna och älska min lilla Power Puff Pingla! Den lilla prinsessan som flyger fram genom livet och alltid har svårt för att hålla alla fyra på marken.
Hon ger mig såååå mycket livsglädje! Det finns inga tack nog som uppfyller den glädje och lycka jag får dela med min lilla gudinna Exzena.
Sen får jag ju också tacka för att själva du finns också Marianne! Jag har ju fått världens bästa och underbaraste kompis! På köpet fick jag ju också fler underbara kompsiar som Petter till exempel... ;O)
Och så har jag ju underbara Sofia som alltid ställer upp för mig! Du ska också ha ett stort tack! Vilken tur jag har här i livet. Även om det inte alltid är så himmla lätt så gör då ni det betydligt lättare. ;O)
Tack för att ni finns! =O)
Kommentarer
Postat av: Marianne
Tack själv för att du finns!!! Känns fantastiskt att du ville vara fodervärd för det känns tryggt att lämna över hundarna i dina händer.
Sedan allt plus i.o.m denna kull, det går inte att beskriva. Jag har ju fått ett helt nytt liv. :o)
Kram på er!
Postat av: Noomi & Hobbe
Vilket härligt positivt inlägg :-) Visst är träningskompisarna guld värda, helt klart!! Zena låter som en kul jycke, blir spännande att följa er framöver.Det verkar som Exxon-barnen överlag är glada, arbetsvilliga individer. Hobbe är ju en cool och balanserad herre, men vill jobba hur mycket som helst och är underbart okomplicerad. Det blir kul att jobba vidare!!
Ha det gott! Kram!
Trackback
