Zenas tass.
Zenas tass läker jättefint! Veterinären gjorde ett toppenjobb! Det enda som kommit ut ur såret är sårvätska. Vilket är bra för det rengör också såret. Numera så går hon helt utan bandage inne och så en sko ute. Skon åker hela tiden av... *Suckar* Men ajg tycker att det är inte så farligt. Det är snö ute och riksen för att det ska komma smuts i såret är så liten. Ialla fall den lilla stund det tar för oss att hitta skon i snön. Men hon har börjat lära sig att hitta den och kan komma med den själv åt mig.
Denna lilla fröken är helt underbar! Hon har knappt rört bandaget. De enda gångerna hon tar bort det så är det när bandaget börjar bli obekvämt. Så då passar ajg ju bara på att byta. Och nu när hon slipper bandaget inne så rör hon inte tassen. Hon ömmar lite om man är där och tvättar såret. Jag tvättar såret varje dag med lite Jod. När jag sköter om hennes tass så ligger hon sååå stilla så! Inte ens en min rör hon. Vi har det lite mysigt också under omläggningen. Jag tycker man kan göra det hela till en lite mysig stund i soffan. Så då goas vi lite och när jag väl rengör såret är hon avslappnad och verkar må bara väl. Fast det måste göra lite ont när jag glipar upp såret.
Jag har också börjat låta henne gå runt kvarteret i koppel. Men det är såååsvårt att inte få hoppa och springa! OCh det är såååå mycket energi i lilla kroppen! Men vi utnyttjar den lilla prommisen med att träna hundmöten och ligg och sitt stanna kvar. Då får hon ialla fall lite utlopp för energi.
Hon är sååå duktig min lilla prinsessa! Jag är så otroligt stolt över henne! =O)
Denna lilla fröken är helt underbar! Hon har knappt rört bandaget. De enda gångerna hon tar bort det så är det när bandaget börjar bli obekvämt. Så då passar ajg ju bara på att byta. Och nu när hon slipper bandaget inne så rör hon inte tassen. Hon ömmar lite om man är där och tvättar såret. Jag tvättar såret varje dag med lite Jod. När jag sköter om hennes tass så ligger hon sååå stilla så! Inte ens en min rör hon. Vi har det lite mysigt också under omläggningen. Jag tycker man kan göra det hela till en lite mysig stund i soffan. Så då goas vi lite och när jag väl rengör såret är hon avslappnad och verkar må bara väl. Fast det måste göra lite ont när jag glipar upp såret.
Jag har också börjat låta henne gå runt kvarteret i koppel. Men det är såååsvårt att inte få hoppa och springa! OCh det är såååå mycket energi i lilla kroppen! Men vi utnyttjar den lilla prommisen med att träna hundmöten och ligg och sitt stanna kvar. Då får hon ialla fall lite utlopp för energi.
Hon är sååå duktig min lilla prinsessa! Jag är så otroligt stolt över henne! =O)
Skador...
Jaha... Så var det dax igen.
Den här hösten började med att Zena skar upp sin trampdyna. Det tog ett ag att läka men det läkte fint och idag syns det integenting att hon har skurit upp den. När hon var läkt nästan ärdig på trampdynan så var det dax för mig. Då slet jag ju av mig ledbandet i foten... Nu är jag nästan färdigläkt och nu händer det Zena igen!
Det hela började väldigt bra. Det snöade fint på morgonen och när Sosso och jag med alla våra hundar for ut i skogen vid elvatiden. Solen sken svagt och det var lite småkallt men inte så så att man började frysa
Vi gick till ett övergivet torp och kikade in och filosoferade om sakenra som var kvar där. Sen forstsatte vi och gick sedan till Ögletjärn. Väl där åt vi varsin appelsin och myste. Hundarna ville gärna springa ut på isen men vi tyckte inte att det var riktigt lämpligt då vi inte visste hur tjock isen var och sen fanns det risk för att de skulle halka och skada sig.
När vi myst klart så gick vi tillbaka mot bilarna. Där skulle Bonzo få sig ett litet valpspår. Han började bra den lille mannen men vi tror han var allt lite trötter så han slutade spåra. Vi lät det bara bero och så gick vi tillbaka till våra adnra hudnar som fick kommaut igen. Jag skulle hämta Josefin på hennes praktikplats men det var inte riktigt dax att hämta henne.
Det var då det hände. Vi tjoade lite med hundarna och svammlade och plötsligt så kom herr olykcan fram och pekade sin onda trollstav på Zena. Det resulterade i att Zena på något sätt trampade på en kvist och fick in en bit i tassen. Menllan den yttre tån på utsidan av tassen och den andra tån. Mitt emellan och preciiiis mittemot där hon skar upp trampdynan! Först när ajg tittade så såg det ut som en reva. Sosso tyckte det såg ut som ett litet hål. Zena sa inte mycket och fortsatte leka. Hon sa ju inte ens ett pip när hon gjorde illa sig utan jag tyckte hon blev irriterad på Bonzo när de kampade omen pinne.
Så vi tyckte väl att det var inte så farligt och vi skulle ju ändå lasta in hudnarna och fara så... Men så ser ajg att tassen ser konstig ut. Först far det i huvudet att hon brytit ett beni tassen! Sen fick jag en föraning om att det var en pinne i tassen. En på AktivHund hade skrivit om sin hund som fått det för itne så länge sedan. Så jag kikar lite närmare och det känns inte brutet eller nåt. Däremot så ser jag att det måste vara ett främmande föremål.
Så det var bara att hoppa in i bilen, hämta dottern, fara hem, ringa vet, skicka SMS till Marianne (stackarn förstod nog inte mycket av det medelandet) och så fara. När jag for så upptäckte jag att bilen var nästan ihjälsvulten på bensin. Så jag fick slänga in lite soppa först innan jag fortsatte till Veterinären.
Vi fick ganska omgående komma in och där konstaterades samma sak. Ett ingångshål (Sosso hade ju rätt!) och en pinne som ville komma ut uppe på tassen. Så Zena blev sederad och så rakades tassen. Sen skars ett hål upp så att vår underbara veterinär kunde dra ut stickan. Den var ca 5-6 mm i diameter och drygt 1½ cm lång. Ni ska veta att Zena varken haltade eller pep tillnär hon gick på sin tassmed denna pinne i den!
När pinnen var bortplockad så plockade s det ut en hel del skräp från såret. sedan sopades såret och så började proceduren om igen med att plocka bort skräp. Spolades igen och så fick hon några sprutor. Lite penicillin och rimadyl. Ett tassbandage och så en uppvakningsspruta så var allt klart.
Så nu går stackarn omkring och är groggy. Lite orolig är hon också så ajg tro hon har lite ont. Fast det är ju inte så konstigt. hon har ju ett rätt stort hål i tassen. Rakt igenom... Så nu blir det tassbandage i ca 5 dagar och så ska hon ha skor på sig ute när bandaget är borttaget. OCh en massa medikamenter... Rimadyl och Clintabuct. Så nu är stackarn på medicin igen. Hoppas det är sista gången. Att hon har fått sitt livs dos penicillin. Det är inte så kul att måsta ge henne sådant. Men det finns en risk att det finns skräp kvar så jag får hålla ordentlit koll på såret. Spola rent varje dag och lägga om varje dag. Tur att jag haft Gaija som läromästare. Hon amputerade ju sin ena tå på vänster framtass när hon var 4 månader. Så tassbandag. Det kan jag minsann lägga! Jag har ju färskt minne av den uppskurna trampdynan också. Kanske tur i oturen att hon skar sig?
Vi har även köpt ett par skor åt henne. Inga dyra lyxsaker utan ngt lite billigare men dom verkar vara rejälare än skräpet jag köpte åt Gaija när hon var valp. Det var i ngt konstigt material typ våtdräkt. Den skon gick sönder efter ett par minuter ute. Den frös sönder mellan gummit och våtdräktsmaterialet.
Så nu har vi en liten konvalecent här hemma. Håll tummarna för att det ska gå bra och att det inte blir ngn infektion så att det blir komplikationer. Hon hade ju tur att det inte var en större pinne. Hade det varit större så hade hon skadat senorna i tassen. Vilket i sin tur kan leda till aputation. Och det är ngt jag absolut inte vill göra på henne!
Stackars, stackars Zena...
Den här hösten började med att Zena skar upp sin trampdyna. Det tog ett ag att läka men det läkte fint och idag syns det integenting att hon har skurit upp den. När hon var läkt nästan ärdig på trampdynan så var det dax för mig. Då slet jag ju av mig ledbandet i foten... Nu är jag nästan färdigläkt och nu händer det Zena igen!
Det hela började väldigt bra. Det snöade fint på morgonen och när Sosso och jag med alla våra hundar for ut i skogen vid elvatiden. Solen sken svagt och det var lite småkallt men inte så så att man började frysa
Vi gick till ett övergivet torp och kikade in och filosoferade om sakenra som var kvar där. Sen forstsatte vi och gick sedan till Ögletjärn. Väl där åt vi varsin appelsin och myste. Hundarna ville gärna springa ut på isen men vi tyckte inte att det var riktigt lämpligt då vi inte visste hur tjock isen var och sen fanns det risk för att de skulle halka och skada sig.
När vi myst klart så gick vi tillbaka mot bilarna. Där skulle Bonzo få sig ett litet valpspår. Han började bra den lille mannen men vi tror han var allt lite trötter så han slutade spåra. Vi lät det bara bero och så gick vi tillbaka till våra adnra hudnar som fick kommaut igen. Jag skulle hämta Josefin på hennes praktikplats men det var inte riktigt dax att hämta henne.
Det var då det hände. Vi tjoade lite med hundarna och svammlade och plötsligt så kom herr olykcan fram och pekade sin onda trollstav på Zena. Det resulterade i att Zena på något sätt trampade på en kvist och fick in en bit i tassen. Menllan den yttre tån på utsidan av tassen och den andra tån. Mitt emellan och preciiiis mittemot där hon skar upp trampdynan! Först när ajg tittade så såg det ut som en reva. Sosso tyckte det såg ut som ett litet hål. Zena sa inte mycket och fortsatte leka. Hon sa ju inte ens ett pip när hon gjorde illa sig utan jag tyckte hon blev irriterad på Bonzo när de kampade omen pinne.
Så vi tyckte väl att det var inte så farligt och vi skulle ju ändå lasta in hudnarna och fara så... Men så ser ajg att tassen ser konstig ut. Först far det i huvudet att hon brytit ett beni tassen! Sen fick jag en föraning om att det var en pinne i tassen. En på AktivHund hade skrivit om sin hund som fått det för itne så länge sedan. Så jag kikar lite närmare och det känns inte brutet eller nåt. Däremot så ser jag att det måste vara ett främmande föremål.
Så det var bara att hoppa in i bilen, hämta dottern, fara hem, ringa vet, skicka SMS till Marianne (stackarn förstod nog inte mycket av det medelandet) och så fara. När jag for så upptäckte jag att bilen var nästan ihjälsvulten på bensin. Så jag fick slänga in lite soppa först innan jag fortsatte till Veterinären.
Vi fick ganska omgående komma in och där konstaterades samma sak. Ett ingångshål (Sosso hade ju rätt!) och en pinne som ville komma ut uppe på tassen. Så Zena blev sederad och så rakades tassen. Sen skars ett hål upp så att vår underbara veterinär kunde dra ut stickan. Den var ca 5-6 mm i diameter och drygt 1½ cm lång. Ni ska veta att Zena varken haltade eller pep tillnär hon gick på sin tassmed denna pinne i den!
När pinnen var bortplockad så plockade s det ut en hel del skräp från såret. sedan sopades såret och så började proceduren om igen med att plocka bort skräp. Spolades igen och så fick hon några sprutor. Lite penicillin och rimadyl. Ett tassbandage och så en uppvakningsspruta så var allt klart.
Så nu går stackarn omkring och är groggy. Lite orolig är hon också så ajg tro hon har lite ont. Fast det är ju inte så konstigt. hon har ju ett rätt stort hål i tassen. Rakt igenom... Så nu blir det tassbandage i ca 5 dagar och så ska hon ha skor på sig ute när bandaget är borttaget. OCh en massa medikamenter... Rimadyl och Clintabuct. Så nu är stackarn på medicin igen. Hoppas det är sista gången. Att hon har fått sitt livs dos penicillin. Det är inte så kul att måsta ge henne sådant. Men det finns en risk att det finns skräp kvar så jag får hålla ordentlit koll på såret. Spola rent varje dag och lägga om varje dag. Tur att jag haft Gaija som läromästare. Hon amputerade ju sin ena tå på vänster framtass när hon var 4 månader. Så tassbandag. Det kan jag minsann lägga! Jag har ju färskt minne av den uppskurna trampdynan också. Kanske tur i oturen att hon skar sig?
Vi har även köpt ett par skor åt henne. Inga dyra lyxsaker utan ngt lite billigare men dom verkar vara rejälare än skräpet jag köpte åt Gaija när hon var valp. Det var i ngt konstigt material typ våtdräkt. Den skon gick sönder efter ett par minuter ute. Den frös sönder mellan gummit och våtdräktsmaterialet.
Så nu har vi en liten konvalecent här hemma. Håll tummarna för att det ska gå bra och att det inte blir ngn infektion så att det blir komplikationer. Hon hade ju tur att det inte var en större pinne. Hade det varit större så hade hon skadat senorna i tassen. Vilket i sin tur kan leda till aputation. Och det är ngt jag absolut inte vill göra på henne!
Stackars, stackars Zena...
Hon är så vacker!
Jag fick ett kärleksil i dag... Jag får sånt ibland. Alla familjemedlemmar är drabbade. Idag blev det Zena. Satt och tittade på henne när hon låg och sov och tänkte på hur underbart vacker hon är...
Får man verkligen vara så här fin? Alltså hon har en välbalanserad kropp. Lagomt stor och lagom åt alla håll. Jag måste nog ställa ut henne och se vad man får för kritik. Marianne! Har du koll på utställningarna? Hjälper du mig? Snälla! =O)
Kanske inte utställningsuppställd. Men hon har fin kropp.
Hon har ett utrycksfullt ansike. Jag som lever med denna skönhet ser ju precis vad hon tänker. Och tänker gör hon. Det är nog Gaija som lärt upp henne. Gaija är ju en mycket välkänd tänkare!
Zena är faktiskt en helt lagom hund. Det enda som inte är lagom är livsglädjen för där liksom sprudlar det över en hel del. Ibland när hon springer så kan hon plötsligt ta jättehopp. Jag talar om fyrfotahopp! Ser rätt knasigt ut men har man mycket glädje i sig så blir det nog så. Jag önskar jag kunde göra det samma. Ta ett riktigt glädjehopp för en så underbar tjej!
Min kloka, vackra och världsbästa ExZena! =O)
Sofia har tagit bilderna med sin fina braiga kamera. =O)
Får man verkligen vara så här fin? Alltså hon har en välbalanserad kropp. Lagomt stor och lagom åt alla håll. Jag måste nog ställa ut henne och se vad man får för kritik. Marianne! Har du koll på utställningarna? Hjälper du mig? Snälla! =O)
Kanske inte utställningsuppställd. Men hon har fin kropp.
Hon har ett utrycksfullt ansike. Jag som lever med denna skönhet ser ju precis vad hon tänker. Och tänker gör hon. Det är nog Gaija som lärt upp henne. Gaija är ju en mycket välkänd tänkare!
Zena är faktiskt en helt lagom hund. Det enda som inte är lagom är livsglädjen för där liksom sprudlar det över en hel del. Ibland när hon springer så kan hon plötsligt ta jättehopp. Jag talar om fyrfotahopp! Ser rätt knasigt ut men har man mycket glädje i sig så blir det nog så. Jag önskar jag kunde göra det samma. Ta ett riktigt glädjehopp för en så underbar tjej!
Min kloka, vackra och världsbästa ExZena! =O)
Sofia har tagit bilderna med sin fina braiga kamera. =O)
Börjar om från början.
Ja just det. Jag börjar om från början med min underbara lilla gudinna.
Anledningen? Jaaaa... Det finns flera. för det första så fick vi ingen vidare start på vår tävlingskarriär. Skador har avlöst varandra för både mig och Zena. Men nu är vi på G igen! Så i dag har vi varit ute på bruks. Strålande sol och kallt och härligt. Jag älskar just dom här dagarna! En perfekt dag för mig att jöbba md Zena. Foten börjar kännas riktigt bra och jag kan till och med springa igen!Gissa om det känns skönt? Jag får vara lite försiktig men det är en sådan befrielse att kunna röra på sig igen!
Så dagen till ära så började jag med en platsliggning. Den gick inte bra. Zena var fullständigt uppe i det blå och hur busig som helst! Jag fick henne ialla fall att ligga stilla men jag såg på henne att hon var rätt uppe i varv och kunde inte slappna av på platsliggningen. Jag höll mig nära, nära så att hon kände sig trygg.
Så nu ska jag göra som med gaija. Jag tränar in hakan i backen på henne. Förmodligen så kommer hon också att anse att det är en stor uppgift.
Sen så trändde jag lite linförighet och frittfölj. Hon var även där gasad så jag var tvungen att lägga bollen i fickan och bara köra muntligt och kroppsligt berömm. Jag får absolut inte brista ut i ngt JÄTTEBRA! Utan jag får ta det lungt och med lugna rörelser belöna henne. Mellan momenten måste jag också lugna henne. Hon tycker faktiskt att det är fantastiskt ROLIGT att jobba med mig och idag fick jag den där underbara kännslan av samarbete med henne.Til och med att hon gärna kom in med bollen till mig. Helt frivilligt! Förut fick jag sätta lite krav på henne för att hon skulle överhuvudtaget komma tillbaka med bollen. Nu tryckte hon fast bollen i min hand!
Fortfarande så vill hon till på att skrikskälla av glädje när hon får göra ngt. Så där måste ajg också se till att hon lungar sig.
Vi jobbade lite med apportering också. Lkl1 apportering funkar fint. Hon kan fortfarande vara lite disträ och vilja titta på andra saker än mig under dessa tre sekunder. Men hon håller kvar apporten. Vi har också kört lite apporteringsövningar. Lite fot med apporten i mun och så inkallningar. Till slut så kastade ajg apporten och hon sprang, busade liiite med apporten och sen kom hon in till mig och satt sig jättefint! Buset med apporten ska jag få bort genom att hon ska få sträva efter den i koppel. Det brukar gå fort att få ordning på med detta sätt.
hon är helt suverän med apporten med tanke på att hon aldrig tuggar på den. Det finns knappt några bitmärken alls på apporten! Däremot kan hon få för sig att hålla i ytterändarna av apporten.
Vi testae på rutan också och hon kommer absolut ihåg vad det var. Först la jag bollen längst bak i rutan och skickade in henne. Problemet är att få henne att stanna. Men det ordnade sig till slut. Sen andra gången så gick jag in i rutan och låtsades lämna bollen i rutan. Jag tappade bollen precis när jag hade gått tillbaka till henne så hon var medveten om att den inte var i rutan. ändå så sprang hon rakt in i rutan och där vände hon upp mot mig och inväntade att ajg skulle kasta bollen till henne. Så det ajg har tränat på rutan hittills har faktiskt fastnat där inne i alla hjärnvindlingarna. Kul! =O)
Jag har beslutat mig för att klickerträna Zena. Jag tror att hon kommer att kunna lugna ner sig själv och då också få lite mer perspektiv på vad hon ska göra. Fortfarande känns hon rätt omogen. Men jag är säker på att hon kommer att fixa till det där.
Mina planer för början av 2009 är att tävla i februari i Lkl1. Även starta appellen till sommaren. =O)
I morgon är det tävling så då ska jag passa på att träna henne också. Och då ska jag även ha väldigt lugna belöningar. Godis tror jag kan funka bra också.
Zena är verkligen en glad och arbetsvillig tjej. Det är super roligt att jobba med henne och hennes glädje smittar av sig på mig. Precis som det är med Gaija. Man kan inte annat än bliglad och lycklig när man tränar med mina hundar. Dom är så fyllda av glädje och livslust! Jag önskar verkligen att alla som tränar med sina hundar får ha samma känsla. Det är ju hur roligt som helst! Tur att jag har två hundar. För jag skulle kunna hålla på i timmar. Men då skulle jag nog nöta ut dom. Nu kan jag växla mellan hundarna istället så dom hinner vila sig och tänka över allt jobb vi gjort.
Tusen, tusen tack Marianne för att jag får ha och träna och älska min lilla Power Puff Pingla! Den lilla prinsessan som flyger fram genom livet och alltid har svårt för att hålla alla fyra på marken.
Hon ger mig såååå mycket livsglädje! Det finns inga tack nog som uppfyller den glädje och lycka jag får dela med min lilla gudinna Exzena.
Sen får jag ju också tacka för att själva du finns också Marianne! Jag har ju fått världens bästa och underbaraste kompis! På köpet fick jag ju också fler underbara kompsiar som Petter till exempel... ;O)
Och så har jag ju underbara Sofia som alltid ställer upp för mig! Du ska också ha ett stort tack! Vilken tur jag har här i livet. Även om det inte alltid är så himmla lätt så gör då ni det betydligt lättare. ;O)
Tack för att ni finns! =O)
Anledningen? Jaaaa... Det finns flera. för det första så fick vi ingen vidare start på vår tävlingskarriär. Skador har avlöst varandra för både mig och Zena. Men nu är vi på G igen! Så i dag har vi varit ute på bruks. Strålande sol och kallt och härligt. Jag älskar just dom här dagarna! En perfekt dag för mig att jöbba md Zena. Foten börjar kännas riktigt bra och jag kan till och med springa igen!Gissa om det känns skönt? Jag får vara lite försiktig men det är en sådan befrielse att kunna röra på sig igen!
Så dagen till ära så började jag med en platsliggning. Den gick inte bra. Zena var fullständigt uppe i det blå och hur busig som helst! Jag fick henne ialla fall att ligga stilla men jag såg på henne att hon var rätt uppe i varv och kunde inte slappna av på platsliggningen. Jag höll mig nära, nära så att hon kände sig trygg.
Så nu ska jag göra som med gaija. Jag tränar in hakan i backen på henne. Förmodligen så kommer hon också att anse att det är en stor uppgift.
Sen så trändde jag lite linförighet och frittfölj. Hon var även där gasad så jag var tvungen att lägga bollen i fickan och bara köra muntligt och kroppsligt berömm. Jag får absolut inte brista ut i ngt JÄTTEBRA! Utan jag får ta det lungt och med lugna rörelser belöna henne. Mellan momenten måste jag också lugna henne. Hon tycker faktiskt att det är fantastiskt ROLIGT att jobba med mig och idag fick jag den där underbara kännslan av samarbete med henne.Til och med att hon gärna kom in med bollen till mig. Helt frivilligt! Förut fick jag sätta lite krav på henne för att hon skulle överhuvudtaget komma tillbaka med bollen. Nu tryckte hon fast bollen i min hand!
Fortfarande så vill hon till på att skrikskälla av glädje när hon får göra ngt. Så där måste ajg också se till att hon lungar sig.
Vi jobbade lite med apportering också. Lkl1 apportering funkar fint. Hon kan fortfarande vara lite disträ och vilja titta på andra saker än mig under dessa tre sekunder. Men hon håller kvar apporten. Vi har också kört lite apporteringsövningar. Lite fot med apporten i mun och så inkallningar. Till slut så kastade ajg apporten och hon sprang, busade liiite med apporten och sen kom hon in till mig och satt sig jättefint! Buset med apporten ska jag få bort genom att hon ska få sträva efter den i koppel. Det brukar gå fort att få ordning på med detta sätt.
hon är helt suverän med apporten med tanke på att hon aldrig tuggar på den. Det finns knappt några bitmärken alls på apporten! Däremot kan hon få för sig att hålla i ytterändarna av apporten.
Vi testae på rutan också och hon kommer absolut ihåg vad det var. Först la jag bollen längst bak i rutan och skickade in henne. Problemet är att få henne att stanna. Men det ordnade sig till slut. Sen andra gången så gick jag in i rutan och låtsades lämna bollen i rutan. Jag tappade bollen precis när jag hade gått tillbaka till henne så hon var medveten om att den inte var i rutan. ändå så sprang hon rakt in i rutan och där vände hon upp mot mig och inväntade att ajg skulle kasta bollen till henne. Så det ajg har tränat på rutan hittills har faktiskt fastnat där inne i alla hjärnvindlingarna. Kul! =O)
Jag har beslutat mig för att klickerträna Zena. Jag tror att hon kommer att kunna lugna ner sig själv och då också få lite mer perspektiv på vad hon ska göra. Fortfarande känns hon rätt omogen. Men jag är säker på att hon kommer att fixa till det där.
Mina planer för början av 2009 är att tävla i februari i Lkl1. Även starta appellen till sommaren. =O)
I morgon är det tävling så då ska jag passa på att träna henne också. Och då ska jag även ha väldigt lugna belöningar. Godis tror jag kan funka bra också.
Zena är verkligen en glad och arbetsvillig tjej. Det är super roligt att jobba med henne och hennes glädje smittar av sig på mig. Precis som det är med Gaija. Man kan inte annat än bliglad och lycklig när man tränar med mina hundar. Dom är så fyllda av glädje och livslust! Jag önskar verkligen att alla som tränar med sina hundar får ha samma känsla. Det är ju hur roligt som helst! Tur att jag har två hundar. För jag skulle kunna hålla på i timmar. Men då skulle jag nog nöta ut dom. Nu kan jag växla mellan hundarna istället så dom hinner vila sig och tänka över allt jobb vi gjort.
Tusen, tusen tack Marianne för att jag får ha och träna och älska min lilla Power Puff Pingla! Den lilla prinsessan som flyger fram genom livet och alltid har svårt för att hålla alla fyra på marken.
Hon ger mig såååå mycket livsglädje! Det finns inga tack nog som uppfyller den glädje och lycka jag får dela med min lilla gudinna Exzena.
Sen får jag ju också tacka för att själva du finns också Marianne! Jag har ju fått världens bästa och underbaraste kompis! På köpet fick jag ju också fler underbara kompsiar som Petter till exempel... ;O)
Och så har jag ju underbara Sofia som alltid ställer upp för mig! Du ska också ha ett stort tack! Vilken tur jag har här i livet. Även om det inte alltid är så himmla lätt så gör då ni det betydligt lättare. ;O)
Tack för att ni finns! =O)
