Ny blogg!
Här är den nya adressen:
http://gaijasblog.webblogg.se/teamvirrig
Hoppas ni ska trivas i den nya bloggen!
God jul!
Det har blivit lite sisådär med uppdateringen på denna blogg. Jag håller som bäst på att fila lite på den nya gemensamma bloggen för Gaija och Zena. Så ni får hålla till godo med lite dåligt med uppdateringar.
Ialla fall så var jag, Stefan och Sosso med hundar ute på bruks i går och tränade lite. Jag körde lite frittfölj och inkallningar med Zena. det märks att vi inte har jobbat på ett tag för hon var ringrostig... Men hon nsappar snabbt upp hur det ska vara och har tydligen ett minne. =O) Sosso hann fota Gaija (och liiite Zena) en hel del och det blev en hel del otroligt snygga bilder! Jag ska lägga ut dom senare. Just nu är jag dunderförkyld och mår inte så great. Typsiskt när det ska bli jul.
Men här kommer två fina Godjulbilder! Tagna av Sosso the picture proffs! =O) TUUUUUSEN tack Sosso! Du anar inte vad stolt jag är över mina vackra hudnar och mallig som får ha dig somprivata proffsfotografen! den är ju liksom itne så lätt att ta bra bilder på en hund som springer fort.
Ialla fall. God jul på er alla och ta hand om varandra!
Zenas tass.
Denna lilla fröken är helt underbar! Hon har knappt rört bandaget. De enda gångerna hon tar bort det så är det när bandaget börjar bli obekvämt. Så då passar ajg ju bara på att byta. Och nu när hon slipper bandaget inne så rör hon inte tassen. Hon ömmar lite om man är där och tvättar såret. Jag tvättar såret varje dag med lite Jod. När jag sköter om hennes tass så ligger hon sååå stilla så! Inte ens en min rör hon. Vi har det lite mysigt också under omläggningen. Jag tycker man kan göra det hela till en lite mysig stund i soffan. Så då goas vi lite och när jag väl rengör såret är hon avslappnad och verkar må bara väl. Fast det måste göra lite ont när jag glipar upp såret.
Jag har också börjat låta henne gå runt kvarteret i koppel. Men det är såååsvårt att inte få hoppa och springa! OCh det är såååå mycket energi i lilla kroppen! Men vi utnyttjar den lilla prommisen med att träna hundmöten och ligg och sitt stanna kvar. Då får hon ialla fall lite utlopp för energi.
Hon är sååå duktig min lilla prinsessa! Jag är så otroligt stolt över henne! =O)
Skador...
Den här hösten började med att Zena skar upp sin trampdyna. Det tog ett ag att läka men det läkte fint och idag syns det integenting att hon har skurit upp den. När hon var läkt nästan ärdig på trampdynan så var det dax för mig. Då slet jag ju av mig ledbandet i foten... Nu är jag nästan färdigläkt och nu händer det Zena igen!
Det hela började väldigt bra. Det snöade fint på morgonen och när Sosso och jag med alla våra hundar for ut i skogen vid elvatiden. Solen sken svagt och det var lite småkallt men inte så så att man började frysa
Vi gick till ett övergivet torp och kikade in och filosoferade om sakenra som var kvar där. Sen forstsatte vi och gick sedan till Ögletjärn. Väl där åt vi varsin appelsin och myste. Hundarna ville gärna springa ut på isen men vi tyckte inte att det var riktigt lämpligt då vi inte visste hur tjock isen var och sen fanns det risk för att de skulle halka och skada sig.
När vi myst klart så gick vi tillbaka mot bilarna. Där skulle Bonzo få sig ett litet valpspår. Han började bra den lille mannen men vi tror han var allt lite trötter så han slutade spåra. Vi lät det bara bero och så gick vi tillbaka till våra adnra hudnar som fick kommaut igen. Jag skulle hämta Josefin på hennes praktikplats men det var inte riktigt dax att hämta henne.
Det var då det hände. Vi tjoade lite med hundarna och svammlade och plötsligt så kom herr olykcan fram och pekade sin onda trollstav på Zena. Det resulterade i att Zena på något sätt trampade på en kvist och fick in en bit i tassen. Menllan den yttre tån på utsidan av tassen och den andra tån. Mitt emellan och preciiiis mittemot där hon skar upp trampdynan! Först när ajg tittade så såg det ut som en reva. Sosso tyckte det såg ut som ett litet hål. Zena sa inte mycket och fortsatte leka. Hon sa ju inte ens ett pip när hon gjorde illa sig utan jag tyckte hon blev irriterad på Bonzo när de kampade omen pinne.
Så vi tyckte väl att det var inte så farligt och vi skulle ju ändå lasta in hudnarna och fara så... Men så ser ajg att tassen ser konstig ut. Först far det i huvudet att hon brytit ett beni tassen! Sen fick jag en föraning om att det var en pinne i tassen. En på AktivHund hade skrivit om sin hund som fått det för itne så länge sedan. Så jag kikar lite närmare och det känns inte brutet eller nåt. Däremot så ser jag att det måste vara ett främmande föremål.
Så det var bara att hoppa in i bilen, hämta dottern, fara hem, ringa vet, skicka SMS till Marianne (stackarn förstod nog inte mycket av det medelandet) och så fara. När jag for så upptäckte jag att bilen var nästan ihjälsvulten på bensin. Så jag fick slänga in lite soppa först innan jag fortsatte till Veterinären.
Vi fick ganska omgående komma in och där konstaterades samma sak. Ett ingångshål (Sosso hade ju rätt!) och en pinne som ville komma ut uppe på tassen. Så Zena blev sederad och så rakades tassen. Sen skars ett hål upp så att vår underbara veterinär kunde dra ut stickan. Den var ca 5-6 mm i diameter och drygt 1½ cm lång. Ni ska veta att Zena varken haltade eller pep tillnär hon gick på sin tassmed denna pinne i den!
När pinnen var bortplockad så plockade s det ut en hel del skräp från såret. sedan sopades såret och så började proceduren om igen med att plocka bort skräp. Spolades igen och så fick hon några sprutor. Lite penicillin och rimadyl. Ett tassbandage och så en uppvakningsspruta så var allt klart.
Så nu går stackarn omkring och är groggy. Lite orolig är hon också så ajg tro hon har lite ont. Fast det är ju inte så konstigt. hon har ju ett rätt stort hål i tassen. Rakt igenom... Så nu blir det tassbandage i ca 5 dagar och så ska hon ha skor på sig ute när bandaget är borttaget. OCh en massa medikamenter... Rimadyl och Clintabuct. Så nu är stackarn på medicin igen. Hoppas det är sista gången. Att hon har fått sitt livs dos penicillin. Det är inte så kul att måsta ge henne sådant. Men det finns en risk att det finns skräp kvar så jag får hålla ordentlit koll på såret. Spola rent varje dag och lägga om varje dag. Tur att jag haft Gaija som läromästare. Hon amputerade ju sin ena tå på vänster framtass när hon var 4 månader. Så tassbandag. Det kan jag minsann lägga! Jag har ju färskt minne av den uppskurna trampdynan också. Kanske tur i oturen att hon skar sig?
Vi har även köpt ett par skor åt henne. Inga dyra lyxsaker utan ngt lite billigare men dom verkar vara rejälare än skräpet jag köpte åt Gaija när hon var valp. Det var i ngt konstigt material typ våtdräkt. Den skon gick sönder efter ett par minuter ute. Den frös sönder mellan gummit och våtdräktsmaterialet.
Så nu har vi en liten konvalecent här hemma. Håll tummarna för att det ska gå bra och att det inte blir ngn infektion så att det blir komplikationer. Hon hade ju tur att det inte var en större pinne. Hade det varit större så hade hon skadat senorna i tassen. Vilket i sin tur kan leda till aputation. Och det är ngt jag absolut inte vill göra på henne!
Stackars, stackars Zena...
Hon är så vacker!
Får man verkligen vara så här fin? Alltså hon har en välbalanserad kropp. Lagomt stor och lagom åt alla håll. Jag måste nog ställa ut henne och se vad man får för kritik. Marianne! Har du koll på utställningarna? Hjälper du mig? Snälla! =O)
Kanske inte utställningsuppställd. Men hon har fin kropp.
Hon har ett utrycksfullt ansike. Jag som lever med denna skönhet ser ju precis vad hon tänker. Och tänker gör hon. Det är nog Gaija som lärt upp henne. Gaija är ju en mycket välkänd tänkare!
Zena är faktiskt en helt lagom hund. Det enda som inte är lagom är livsglädjen för där liksom sprudlar det över en hel del. Ibland när hon springer så kan hon plötsligt ta jättehopp. Jag talar om fyrfotahopp! Ser rätt knasigt ut men har man mycket glädje i sig så blir det nog så. Jag önskar jag kunde göra det samma. Ta ett riktigt glädjehopp för en så underbar tjej!
Min kloka, vackra och världsbästa ExZena! =O)
Sofia har tagit bilderna med sin fina braiga kamera. =O)
Börjar om från början.
Anledningen? Jaaaa... Det finns flera. för det första så fick vi ingen vidare start på vår tävlingskarriär. Skador har avlöst varandra för både mig och Zena. Men nu är vi på G igen! Så i dag har vi varit ute på bruks. Strålande sol och kallt och härligt. Jag älskar just dom här dagarna! En perfekt dag för mig att jöbba md Zena. Foten börjar kännas riktigt bra och jag kan till och med springa igen!Gissa om det känns skönt? Jag får vara lite försiktig men det är en sådan befrielse att kunna röra på sig igen!
Så dagen till ära så började jag med en platsliggning. Den gick inte bra. Zena var fullständigt uppe i det blå och hur busig som helst! Jag fick henne ialla fall att ligga stilla men jag såg på henne att hon var rätt uppe i varv och kunde inte slappna av på platsliggningen. Jag höll mig nära, nära så att hon kände sig trygg.
Så nu ska jag göra som med gaija. Jag tränar in hakan i backen på henne. Förmodligen så kommer hon också att anse att det är en stor uppgift.
Sen så trändde jag lite linförighet och frittfölj. Hon var även där gasad så jag var tvungen att lägga bollen i fickan och bara köra muntligt och kroppsligt berömm. Jag får absolut inte brista ut i ngt JÄTTEBRA! Utan jag får ta det lungt och med lugna rörelser belöna henne. Mellan momenten måste jag också lugna henne. Hon tycker faktiskt att det är fantastiskt ROLIGT att jobba med mig och idag fick jag den där underbara kännslan av samarbete med henne.Til och med att hon gärna kom in med bollen till mig. Helt frivilligt! Förut fick jag sätta lite krav på henne för att hon skulle överhuvudtaget komma tillbaka med bollen. Nu tryckte hon fast bollen i min hand!
Fortfarande så vill hon till på att skrikskälla av glädje när hon får göra ngt. Så där måste ajg också se till att hon lungar sig.
Vi jobbade lite med apportering också. Lkl1 apportering funkar fint. Hon kan fortfarande vara lite disträ och vilja titta på andra saker än mig under dessa tre sekunder. Men hon håller kvar apporten. Vi har också kört lite apporteringsövningar. Lite fot med apporten i mun och så inkallningar. Till slut så kastade ajg apporten och hon sprang, busade liiite med apporten och sen kom hon in till mig och satt sig jättefint! Buset med apporten ska jag få bort genom att hon ska få sträva efter den i koppel. Det brukar gå fort att få ordning på med detta sätt.
hon är helt suverän med apporten med tanke på att hon aldrig tuggar på den. Det finns knappt några bitmärken alls på apporten! Däremot kan hon få för sig att hålla i ytterändarna av apporten.
Vi testae på rutan också och hon kommer absolut ihåg vad det var. Först la jag bollen längst bak i rutan och skickade in henne. Problemet är att få henne att stanna. Men det ordnade sig till slut. Sen andra gången så gick jag in i rutan och låtsades lämna bollen i rutan. Jag tappade bollen precis när jag hade gått tillbaka till henne så hon var medveten om att den inte var i rutan. ändå så sprang hon rakt in i rutan och där vände hon upp mot mig och inväntade att ajg skulle kasta bollen till henne. Så det ajg har tränat på rutan hittills har faktiskt fastnat där inne i alla hjärnvindlingarna. Kul! =O)
Jag har beslutat mig för att klickerträna Zena. Jag tror att hon kommer att kunna lugna ner sig själv och då också få lite mer perspektiv på vad hon ska göra. Fortfarande känns hon rätt omogen. Men jag är säker på att hon kommer att fixa till det där.
Mina planer för början av 2009 är att tävla i februari i Lkl1. Även starta appellen till sommaren. =O)
I morgon är det tävling så då ska jag passa på att träna henne också. Och då ska jag även ha väldigt lugna belöningar. Godis tror jag kan funka bra också.
Zena är verkligen en glad och arbetsvillig tjej. Det är super roligt att jobba med henne och hennes glädje smittar av sig på mig. Precis som det är med Gaija. Man kan inte annat än bliglad och lycklig när man tränar med mina hundar. Dom är så fyllda av glädje och livslust! Jag önskar verkligen att alla som tränar med sina hundar får ha samma känsla. Det är ju hur roligt som helst! Tur att jag har två hundar. För jag skulle kunna hålla på i timmar. Men då skulle jag nog nöta ut dom. Nu kan jag växla mellan hundarna istället så dom hinner vila sig och tänka över allt jobb vi gjort.
Tusen, tusen tack Marianne för att jag får ha och träna och älska min lilla Power Puff Pingla! Den lilla prinsessan som flyger fram genom livet och alltid har svårt för att hålla alla fyra på marken.
Hon ger mig såååå mycket livsglädje! Det finns inga tack nog som uppfyller den glädje och lycka jag får dela med min lilla gudinna Exzena.
Sen får jag ju också tacka för att själva du finns också Marianne! Jag har ju fått världens bästa och underbaraste kompis! På köpet fick jag ju också fler underbara kompsiar som Petter till exempel... ;O)
Och så har jag ju underbara Sofia som alltid ställer upp för mig! Du ska också ha ett stort tack! Vilken tur jag har här i livet. Även om det inte alltid är så himmla lätt så gör då ni det betydligt lättare. ;O)
Tack för att ni finns! =O)
Exzena är FRIRÖNTGAD!
Så just nu så kan jag känna mig supernöjd med att ha inte bara en utan två hundar som är frisk i lederna. Det innebär att Zena nu ska köras in för drag i vinter. Jag har gjort i ordning ett däck som mina brudar ska få dra. Gaija får bli läraren i draget. Hon är duktig och noggrann och vet precis hur man ska utnyttja kroppen för att få maximal kraft för draget. Så på fredag (idag) så ska tjejerna få dra däcket tillsammans. Ska bli spännande att se. Zena har ju redan fått testa dra Sofias trehjuling. Hon och gaija tillsammans. det tog ett par sekunder men sedan förstod hon hur hon skulle göra. Hon tar något kortare steg än Gaija men då är hon också mindre och har kortare ben. Men det kommer nog att bli bra senare när dom lär sig varandras takt. det är också roligare att dra med två hundar än en. Det blir ju mera kraft så att säga. Så nu ska det inhandlas en ordentlig spark med plastmedar inför vintern och under tiden så får tjejerna träna med däcket.
tack alla som hållit tummar, tår och tasar för ledröntgen! det hjälte. Jag är säker på det! =O)
Bilderna från MH.
Här hälsar vi på varandra jag och Thord... Zena bryr sig ine. Hon vill lukta på Exzo och Exit lukter. Vad kan dom ha gjort är då?
Kolla av kroppens funktioner. Kolla Thord. bakstället funkar!
Sen fick Zena leka också. OCh trasan var helt och hållet hennes! Den var rent ut sagt SKITKUL!!! Nu surrar hon om att hon vill ha en sån i julklapp.
Kolla stieln va! Alltså inte thords utan Zenas... Drakkamp med älsklingstrasan!
Lillabytet... Den var skoj den!
Åhhhh hejåhå! Till baka med trasan ska man ju! Så slipper figgarna få så mycket jobb med att linda tillbaka linan.
Kul... Står som en jäkla lyktstolpe va? Morsan, jag avverkar lite kvist här i skogen medans du är tråkig...
Vilken knasig typ va? Skräms och villleka om vart annat. Bäst att boffa på den där typen lite...
Jaja.... Jag kollar väl vem du är då bara för att du har min älskade trasa då. Man jag tänker banne mig knycka den av dig!
Men... Buset upphörde! Vilken slöis... Jag är ju inte trött alls!
Det man inte ser och som inte framkommer på protokollet var att Zena hämtade en egen trasa. Den låg bakom oss och hon visste minsann att ngn hade lagt dit den. Så inte behövde hon springa ut först för att hämta trasan hos trumgubben? Hon stal bara en annan trasa!
Huga! VAD var det där?!
Jag ska faaan skälla ut den jäveln! Boff på dig!
Ähhh.. Det var ju precis som det gaija berättade om. Det är ju bara en overall som dom hängt ut på tork. Inget att bry sig i.
Åh! Nu hände något igen! Det LÄT!
Få se nu... två grytlock... En kedja och ett snöre som ligger på ett tak som ligger på marken. Konstigt! Får manlika med det kanske?
Mäh! Kolla! Det kommer spöken i bajsskogen! Det hade jag aldrig trott skulle hända!
Men vad i hela? Det är TVå stycken och dom kommer MOT mig och mamma! Bäst att skälla på dom!
Om man inte tittar på dom så finns dom inte! Jag drar till publiken nu va mamma? Du tar väl hand om dom va?
Äntligen något vettigt att göra! Älskade lilla trasa! Häääär kommer jag!
Värst vad du var stark i dag då mamma? Ro hit med trasan innan någon skjuter oss´! Eller kanske dig...? Jag är då inte rädd för lite pangpang minsann!
Jaha? Fick man itne leka mer då? Och där står någon och skjuter... Vad är det med det då? Hörrö mamma! Ta fram trasan igen va+ Får vi fortsätta leka... Eller är allt det roliga slut nu?
Zena tyckte det var rätt skoj med MH. Hon var inte nämvärt trött efter MHet heller utan ville gänra fortsätta leka och stojja. Numera tjatar hon bara om gröna trasor i julklapp. Måste nog fixa en sån till henne. Eller om Tomten kikar in här och ser detta.
Exzena: Snälla Tomten. Jag har varit en snäll flicka i år. Jättejättesnäll! Min mormor säger det. Och henne kan man lita på! Vänliga hälsningar en snäll Zena.
Röntgen...
Håll tummarna för min lilla söta underbara och goa studboll!
Förressten... Ni skulle ha sett hundarna. Vi var ju till Djurkliniken med alla fyra: exa, Exzo, Exit och rexzena. Alla är ju pigga och liviliga hundar. Men hehehe... Sedan dom blivit sederade så var det liksom inget krut i dom. Dom slocknade snabbt och sov så gott. Den eda som protesterade i sin sömn var exa. hon låg och ryckte i frambenen medans jag höll henne.
När dom sedan fick uppvaknade sprutan så hade dom det såååå svårt att vakna! Hela kvällen var både Exzena och Exit (han är hos oss nu under veckan då Marianne söker jobb och bostad här i Piteå) sååå pömsiga! Dom ville bara sova. Orkade knappt äta och ville inte ut och rastas. Vid åtta tog jag ut det unga paret på en kortare prommis och då minsann vaknade dom till. Men det var en vääääldigt lugn prommis. Annars så går det ju villt till med bus och spring hela tiden!
Nu i dag har dom tagit igen all förlorad springtid vill jag lova.
Exzena har gjort MH!
Min söta, underbara lilla pärla. =O)
Ja i helgen har det då varit MH för Zena och hennes syskon. Jätteroligt att få följa med hela syskonskaran och se likheter och olikheter. Kullen verkar vara väldigt jämn och avreagerar riktigt bra. Även om dom blir rädda så avreagerar dom snabbt och tycker nog att det mesta är rätt lajbans.
Zena tyckte det var helhäftigt att se allt spännande i hennes bajsskog. förutom spökena! Hur kan spöken kommahelt plötsligt i hennes bajsskog+ Där har hon i ett helt år bara gått och skitit och myst. Hittat ngn trevlig pinne... Helt plötsligt så finns det SPÖKEN där!? Men när hon väl insåg att spökena var helt vanliga människor så tyckte hon att det var helt ok. Hon brydde sig inte nämnvärt om människorna. Det hade varit roligare om dom hade haft en leksak att leka med istället. För sånt är ju helt toppen enligt henne.
Vi hann även med lite fotografering så snart finns det även lite bilder på snyggsyskonen och Zena. Filmats har det också gjorts och kanske jag kan se framemot att få lägga ut lite på Zena på Youtube? Skulle vara skoj. =O)
Zena verkade inte alls ha lagt på sig ngt under hela MHet utan var villig att göra mer saker. Hon var då inte ens dirket trött utan mest bara törstig efter att ha skällt ut spökena efter noter. Hon påminner hn hel del om gaija på MH. Lugn och trygg men väldigt glad och villig att spana in läget på hela MHet. Det är faktiskt lite go i tjejen och hon verkar även ha rätt mycket arbetslut och uthållighet. Den dagen hon gör MT ska bli kul.
Det var även roligt att få träffa Umeborna. Exi har vuxit på sig rätt rejält och är mycket lik sin mamma i utseende. En trevlig tjej! Dom andra syskonen: Exzo, Exza och Exit träffar vi ju jätteforta så dom var ju som vanligt. ;O)
Nu till tabellen. Det som är skriver med kursiv text och understruket är Zenas resultat.
MH-resultat Frostmarken's Exzena
Mentalbeskrivare: Mia Fredriksson | Arrangerande klubb: Piteå BK | Datum: 2008 10 12 |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
1a. KONTAKT | Avvisar kontakt med morrning och/eller bitförsök. | Undviker kontakt genom att dra sig undan. | Accepterar kontakt utan att besvara. Drar sig inte undan. | Tar kontakt själv eller besvarar kontaktbesök | Överdrivet kontaktbeteende, ex. hoppar, gnäller, skäller. | ||||
1b. KONTAKT | Följer inte med trots flera försök att locka. Alt. provas inte i detta moment. | Följer med motvilligt. | Följer med, men är inte engagerad i testledaren. | Följer med villigt. Engagerar sig i testledaren. | Följer med villigt, är överdrivet engagerad i testledaren, ex. hoppar, gnäller, skäller. | ||||
1c. KONTAKT | Avvisar med morrning och/eller bitförsök. | Undviker, drar sig undan eller söker stöd hos föraren. | Accepterar hantering. | Accepterar. Svarar med kontaktbeteende. | Accepterar, svarar med överdrivet kontaktbeteende. | ||||
2a. LEK 1 | Leker inte. | Leker inte, men visar intresse. | Startar långsamt, blir aktiv, leker. | Startar snabbt, leker aktivt. | Startar mycket snabbt, leker mycket aktivt. | ||||
2b. LEK 1 | Griper inte. | Griper inte, nosar bara på föremålet. | Griper tveksamt eller med framtänderna. | Griper direkt med hela munnen. | Griper direkt, hugger föremålet i farten. | ||||
2c. LEK 1 | Griper inte. | Griper tveksamt, släpper, håller men drar inte emot. | Griper, drar emot, men släpper och tar om. Alt. tuggar. | Griper direkt med hela munnen och drar emot tills testledaren släpper. | Griper direkt med hela munnen, drar emot, rycker, alt. ruskar-även under den passiva delen-tills testledaren släpper. | ||||
3a. FÖRFÖLJANDE | Startar inte. | Startar, men avbryter. | Startar eller springer långsamt. Kan öka farten. Fullföljer. | Startar med hög fart, målinriktad-bromsar in vid bytet. | Startar direkt med hög fart. Springer förbi bytet. Kan vända. | ||||
Startar inte. | Startar, men avbryter. | Startar eller springer långsamt. Kan öka farten. Fullföljer. | Startar med hög fart, målinriktad-bromsar in vid bytet. | Startar direkt med hög fart. Springer förbi bytet. Kan vända. | |||||
3b. GRIPANDE | Nonchalerar föremålet. Alt. springer inte fram. | Griper inte, nosar på föremålet. | Griper tveksamt eller med tidsfördröjning. | Griper direkt, släpper. | Griper direkt. Behåller föremålet i minst 3 sek. | ||||
Nonchalerar föremålet. Alt. springer inte fram. | Griper inte, nosar på föremålet. | Griper tveksamt eller med tidsfördröjning. | Griper direkt, släpper. | Griper direkt. Behåller föremålet i minst 3 sek. | |||||
4. AKTIVITET | Är ouppmärksam, ointresserad, inaktiv. | Är uppmärksam och lugn-står, sitter eller ligger. | Är uppmärksam och i huvudsak lugn. Enstaka aktivitetshöjningar. | Är uppmärksam med ökad aktivitet eller oro efter hand. | Växlar snabbt aktiviteter under momentet. Alt. oro under hela momentet. | ||||
5a. AVST.LEK | Engageras inte av figuranten. | Kontroll, avbrott förekommer. | Intresserad, följer figuranten utan avbrott. | Intresserad. Vill iväg. Enstaka startförsök. | Mycket intresserad. Vill iväg, upprepade startförsök. | ||||
5b. AVST.LEK | Visar inga hotbeteenden. | Visar enstaka (1-2) hotbeteenden under momentets första del. | Visar enstaka (1-2) hotbeteenden under momentets första och andra del. | Visar flera hotbeteenden under momentets första del. | Visar flera hotbeteenden, under momentets första och andra del. | ||||
5c. AVST.LEK | Går ej fram till figuranten. | Går framåt när figuranten är aktiv på linjen. | Går fram till den dolda men talande figuranten. | Går fram till figuranten med låg kroppsställning och/eller med tidsfördröjning. | Går fram direkt till figuranten utan hjälp. | ||||
5d. AVST.LEK | Visar inget intresse. | Leker inte, men visar intresse. | Leker, kan gripa försiktigt, drar inte emot. | Griper. Drar emot, men kan släppa och ta om. | Griper direkt. Drar emot, släpper inte. | ||||
5e. AVST.LEK | Visar inget intresse. | Blir aktiv men avbryter. | Är aktiv med figuranten när denne är aktiv. | Är aktiv med figuranten. Visar även intresse mot passiv figurant. | Uppmanar passiv figurant till fortsatt lek. | ||||
6a. ÖVERRASKN. | Stannar inte eller kort stopp. | Hukar sig och stannar. | Gör undanmanöver utan att vända bort blicken. | Flyr högst 5 meter. | Flyr mer än 5 meter. | ||||
6b. ÖVERRASKN. | Visar inga hotbeteenden. | Visar entaka hotbeteenden. | Visar flera hotbeteenden under längre tid. | Visar flera hotbeteenden och någon attack. | Visar hotbeteenden och attacker som kan avslutas med bett. | ||||
6c. ÖVERRASKN. | Går fram efter det att overallen lagts ner. Alt. går inte fram. | Går fram när föraren sitter på huk och talar till overallen samt lockar på hunden. | Går fram till overallen när föraren står bredvid. | Går fram till overallen när föraren gått halva avståndet. | Går fram till overallen utan hjälp. | ||||
6d. ÖVERRASKN. | Ingen tempoförändring eller undanmanöver. | Liten båge eller tempoväxling vid någon av passagerna. | Båge eller tempoväxling vid 1:a passagen. Minskat utslag vid 2:a passagen. | Båge eller tempoväxling vid minst 2 passager utan minskad intensitet. | Visar stort mått av rädsla eller ökad rädsla efter samtliga passager. | ||||
6e. ÖVERRASKN. | Visar inget intresse. | Stannar upp. Luktar eller tittar på overallen vid 1 tillfälle. | Stannar upp. Luktar eller tittar på overallen vid minst 2 tillfällen. | Biter i eller leker med overallen. Intresset minskar efterhand. | Biter i eller leker med overallen vid 2 eller fler passager. | ||||
7a. LJUDKÄNSL. | Stannar inte eller kort stopp. | Hukar sig och stannar. | Gör undanmanöver utan att vända bort blicken. | Flyr högst 5 meter. | Flyr mer än 5 meter. | ||||
7b. LJUDKÄNSL. | Går inte fram. | Går fram när föraren sitter på huk och talar till skramlet samt lockar på hunden. | Går fram till skramlet när föraren står bredvid. | Går fram till skramlet när föraren gått halva avståndet. | Går fram till skramlet utan hjälp. | ||||
7c. LJUDKÄNSL. | Ingen tempoförändring eller undanmanöver. | Liten båge eller tempoväxling vid någon av passagerna. | Båge eller tempoväxling vid 1:a passagen. Minskat utslag vid 2:a passagen. | Båge eller tempoväxling vid minst 2 passager utan minskad intensitet. | Visar stort mått av rädsla eller ökad rädsla efter samtliga passager. | ||||
7d. LJUDKÄNSL. | Visar inget intresse. | Stannar upp. Luktar eller tittar på skramlet vid 1 tillfälle. | Stannar upp. Luktar eller tittar mot skramlet vid minst 2 tillfällen. | Biter i eller leker med skramlet. Intresset minskar efterhand. | Biter eller leker med skramlet vid 2 eller flera passager. | ||||
8a. SPÖKEN | Visar inga hotbeteenden. | Visar enstaka hotbeteenden. | Visar flera hotbeteenden under längre tid. | Visar flera hotbeteenden och någon attack. | Visar hotbeteenden och flera attacker. | ||||
8b. SPÖKEN | Enstaka kontroll, därefter inget intresse. Alt. engagerar sig inte. | Tittar mot spökena då och då. | Kontrollerar och/eller handlar mot spökena. Långa avbrott. Ex. halva sträckan båda spökena alt. ett spöke hela sträckan. | Kontrollerar och/eller handlar mot båda spökena. Kortare avbrott. | Kontrollerar och/eller handlar mot båda spökena under hela momentet. | ||||
8c. SPÖKEN | Uppehåller sig framför eller bredvid föraren. | Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren. Någon avståndsreglering. | Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren. Växlar mellan flyktstart och kontroll. | Uppehåller sig i huvudsak bakom föraren. Växlar mellan flyktstart och kontroll. | Backar längre än kopplets längd eller lämnar platsen, alt. flyr. | ||||
8d. SPÖKEN | Går fram till fig. när föraren tagit av figurantens huvudbonad. Alt. går inte fram i tid. | Går fram till fig. när föraren talar med fig. och lockar på hunden. | Går fram till fig. när föraren står bredvid. | Går fram till fig. när föraren gått halva avståndet. | Går fram till fig. utan hjälp. | ||||
8e. SPÖKEN | Avvisar eller undviker kontaktförsök. Alt. går inte fram i tid. | Accepterar kontakten från fig. utan att besvara den. | Besvarar kontakten från figuranten. | Tar själv kontakt med figuranten. | Intensivt kontaktbeteende mot figuranten. Kan ex. hoppa och gnälla. | ||||
9a. LEK 2 | Leker inte. | Leker inte, men visar intresse. | Startar långsamt, blir aktiv, leker. | Startar snabbt, leker aktivt. | Startar mycket snabbt, leker mycket aktivt. | ||||
9b. LEK 2 | Griper inte. | Griper inte, nosar bara på föremålet. | Griper tveksamt eller med framtänderna. | Griper direkt med hela munnen. | Griper direkt, hugger föremålet i farten. | ||||
10. SKOTT | Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd. | Avtagande kontroller under lek/passivitet. Därefter oberörd. | Riktar intresse mot skytten, publiken eller annat, men återgår till lek/passivitet. | Avbryter lek eller passivitet. Låser sig mot publiken, skytten eller annat. Återgår inte till lek/passivitet. | Berörd, rädd. Alt. vill lämna platsen, försöker fly. Alt. föraren avstår skott. | ||||
I övermorgon...
Gaija fick en rolig dag på bruks. Först fick hon leta upp fyra föremål i uppletanderuten. Sista sicket var hon vimsig. Ville inte gå ut. Men jag gav mig inte och till slut så lommade hon iväg och var ÖVERLYCKLIG över sitt fynd! Gaija är snabb på att hitta saker. Men hon tror att hon ska få hjälp med sista föremålet tror ajg. Hon vill gärna att ngn springer ut och visar. Hon VET mycket väl vad hon ska göra men hon tycker nog det är bekväm att ha ngn som visar. Så den här gången så fick hon ge sig. Och nog visste hon. Det tog två sekunder så hade hon tagit sig en sak efter det att hon masat sig till bakre delen av rutan. Det är ju där allt det roliga ligger nu under inlärningen. Så när hon väl går ut i rutan och börjar leta så letar hon aktivt och är snabb med att komma in med föremålet.
Efter uppletandet så ville min ängel till kompis ta henne och Ludde på en dragtur med trehjulingen. =O) Dom drog iväg och det var roligt att se Ludde och Gaija dra iväg. Det syns att dom är kompisar. Dom jobbar bra ihop och tydligen så låter dom varandra turas om med att vara aktiv dragare. ;O) Sofia berättade också att det är en tydlig skillnad i hur dom jobbar. Jag tycker det låter intressant. Ludde är ju en exteriört avlad schäfer. Och han jobbar på ett helt annat sätt än Gaija. Gaija har tydligen mer kraft när hon drar och ligger i hårdare. Det beror förmodligen också mycket på att hon har stor arbetsvilja men också på hur hon är uppbyggd. Jag måste följa med ngn gång och se hur dom gör. Jag kan ju cykla med Zena och Sofia kör Ludde och Gaija.
Zena fick också göra ett uppletande och hon hittade minsann också fyra föremål! Duktig tjej! Hon har inte fått leta fler än två-tre föremål just för att hon inte ska bli för trött. Men det kändes som att nu behövde hon fler föremål. Och det gick bra! Hon behövde också en liten övertygning om att gå ut själv på sista föremålet. Men när hon väl gått ut så jobbade hon lika bra som gaija med att leta. Däremot har hon blivit liiite egen om sakerna. Så det får ajg nog jobba lite med. Hon var väldigt egen på första föremålet och tyckte den var lite väl äcklig. Föremålet såg ut som en stor lurvig mjukisdjursspindel. Men jag fick henne att komma med föremålet ialla fall. OCh sen bytte jag den mot bollen. efter att vi bytt föremålet mot bollen så gick det bättre och bättre för varje föremål så jag tror nog att det ska lösa sig rätt kvickt.
På tal om föremål så håller jag just nu på med en föremålsinsammling. Så snart har jag en massa nya prylar till uppletandet. Vänner och bekanta blir av med ditt och datt. Allt från skor till diskborstar.
Idag hade jag planerat en massa. Men vad händer? Jo jag har haft en jäktig vecka och med det så infaller sig MIGRÄNEN! så i dag har jag en hallelujamigrän! Just nu är det rätt ok med lite treo. Men det håller nog bara sig en timme. Snart ligger ajg i soffan och funderar över livet igen. Ikväll hade jag planerat glatt att fixa trissorna till MH/MT banan. Men se det fixar sig inte. Stefan ska på ett möte om Gymnasieskolans utbildningar. Så jag fixar dom itne själv. Ännu mindre så tar jag mig till Sofia och hennes skruvstycke. Så jag får ta skeden vackert i vänster hand och ringa och ge återbud. Hon slutar snart att jobba. Får höra om hon har tid i morgon så fixar vi det då. Undertiden i morgon så ska jag fica smörjningen på trissorna. Dom ska snurra lätt och snyggt. Det blir många trissor som ska rulla på lördag. alla tio ska vara igång. Och om då elharen ska orka dra så får ingen kärva eller gå trögt. Då blir allt så konstigt. Så nu jäklar i annamma! NU ska det donas!
I övermorgon smäller det! Då tar vi och gör den mentala korningsdelen. Så spännande! Gaija älskade ju att göra MH så det här måste ju bli ännu roligare skulle jag tro. Tala om att det var en hund som stärkte sig massor efter MHet? Hon tyckte det var döhäftigt med spöken och grejjer som lät och flög upp. Hon löste ju också problemen jättefint. När MHet var slut så var hon besviken och ville göra mer...
Så jag skulle tro att hon kommer att gilla lördagens teman också...
Zena ska ju göra sitt MH på söndagen. Jag tror hon också kommer att gilla det. Hon gillar spännande saker hon med! Men jag kan nog itne uttala mig om hur ajg tror det går. Man får alltid sina överasskningar med sina unghundar. Dom gör saker amn aldrig trodde dom skulle göra och tvärt om. Så hon får vara en öppen bok för söndagens bravader. Men spännande ska det bli!
Mitt i allt ihopa så är det fest ute på bruks på lördagkväll. Det får man inte missa. Enda gången jag är på fest är när bruks har ngt roligt på G konstigt nog. Kanske för att de människor jag trivs med finns där? Hahaha! =O)
Nu ska jag och Zena på en egen liten prommis. Gaija är och joggar med Jossan. Ska bli skönt att få lite egentid med lilltejen. Det har ju inte blivit mycket av den varan sedan jag gjorde illa mig. Men ju blir det det! Vi syns!
Tävling.
Gaija däremot har funkat kanon med Sofia! Gaija går tyst och snyggt bredvid Sofia. Hon tränger inte lika mycket som när hon går med mig och är väldigt uppmärksam på Sofia. Det ser jätttefint ut! Sofa är en rackarns modig tjej som ställer upp! Jag är super, super tacksam över att hon lägger ner sådan tid och energi för att tävla med någon annans hund. Behöver hon hjälp med ngt i framtiden så vet hon att jag finns där. Om Gaija går lika bra som hon gjort så siktar vi på ett första pris! =O) Hon har Stoooora krav på sig Sosso! ;O)
Nädå. Det enda jag önskar är att Sofia och gaija har roligt inne på tävlingsplan. Att Sofia får känna på en glad och tävlingssugen hund och att hon kan njuta av tävlingen. Jag önskar både Gaija och Sofia allt gott!
Håll tummarna för bästisarna Sofia och Gaija!
Sen så måste vi hålla tummarna för Marianne och Exit. Dom har tjorvat på nu ett tag och haft roligt tillsammans det ser riktigt bra ut när dom jobbar tillsammans.
Det tredje ekipaget vi måste hålla tummarna för är Petter och exzo. Dom ska tävla med Sofia och Gaija i trean! Tänk vad häftigt, en 14 månader gammal liten söt grabb (Exzo... Inte Petter) som tagit sig upp till elit. Wow liksom!
Nu ska jag gå och slänga huvudet på kudden. Man måste vara pigg och vaken om man ska orka hänga med alla tävlanden man ska hejja på. Ohhh vad roligt det ska bli! =O)
Sjukgymnast och fotledsdistorsion.
Svaret blev... INTE!
Haha! Alla som tjatat kan numera sluta tjata. Gips ska jag inte ha på grund av att jag ska röra foten. Vippa med den upp och ner lite försiktigt. Mycket försiktigt! Jag ska vara jätte, jätteförsiktig med hel foten! Anlednignen är att den itne är gipsad. men för att foten ska läka fortare och för att ajg ska få tillbaka rörligheten fortare så ska ajg röra på den. Om den är gipsad så blir foten stel och jag får jobba hårdare för att få foten i form igen.
att bli frisk i foten tar ca 12-14 veckor enligt sjukgymnasten. en bruten fotled tar ca 6-8 veckor. Hon sa precis som läkaren också. det gör mer ont med min skada. Skadan är värre än jag trodde att det var. Själva ledbandsfästet har slitits loss från benet. Och där det slitits loss så har benfragment lossnat. Och det är just därför läkaren ville gipsa foten. *suckar*
Jag läste på internet att man ska försöka belasta foten försiktigt så fort som möjligt. Redan då jag läste om det så hade ajg redan börjat belasta foten lite. Och det var också rätt enligt sjukgymnasten. men ajg måste vara försiktigare. jag får INTE gå på foten! Jag får bara dutta i och står jag still så får jag itne vrida på foten på något sätt.
Däremot så kan jag, när jag står still, göra lite tyngdöverföringar på den belastade foten. =O)
I morgon blir det en heldagsträning ute på bruks. =O) Vi ska träna dressyr, uppletande och lite annat kul. Desutom så ska vi prata och ha trevligt. Snälla Sofia kommer ut och får en genomgång med Gaija. Dom har hittat en bra teknik som gör att Gaija koncentrerar sig på henne och dras igång. Vi kallar det för snurren. =O)
Jag själv ska jobba med Zena. Jag ahr nu bestämt mig hur det blir på tävlingen. Jag och sjukgymnasten har kommit överens om att INTE tejpa foten och gå på den. Jag kommer bara att köra de moment som går att göra med kryckor. Vilket innebär att jag måste träna med Zena och kryckorna. Spännande! Klarar vi det så klarar vi allt! =O)
Rullsroysen kommer att följa med ett tag också. Super tyckte en glad sjukgymnast för då kan jag göra saker jag tycker om, må bättre och blir fortare frisk. =O) Så nu längtar jag tills i morgon då jag ska få mig en nypa frisk luft, göra roliga saker och bli fort frisk.
Träningsdag i Älvsbyn.
Sofia gör en strålande insats med Gaija! Hon har ju aldrig tävlat i trean och jag vet själv hur det är att plötsligt hoppa in i en eller två klasser högre upp.Man kan ju inte momenten och när det inte är ens egna hund så har man inte heller koll på vilka kommandon man ska använda på hunden. Men just där är Sofia en stjärna! Hon har snappat upp de kommandon som jag använder. Jag har inte ens tänkt på det föränn nu! =O0
Det Sofia och jag och Gaija ska jobba lite med nu är Friaföljet, fjärrdirigeringen, rutan och så lite annat smått och gott.
Vittringsapporteringen gick kanon! Vi var lite nyfikna på hur det skulle gå men Gaija tvekade aldrig. Sofias pinne var den rätta! Lite tugg när hon kom tillbaka med apporten men det var rätt pinne och hon plockade inte med dom andra heller utan gick bara lungt och nosade till sig rätt apport.
Det känns så otroligt spännande att se dom tävla! Jag ska passa på att ta en massa bilder på dom också.
Det jag tycker är roligt också med att se en annan förare med Gaija är att se hur Gaija själv jobbar. Inte visste jag att hon uttryckte en sådan glädje? Hon ser så lycklig ut och full av arbetslust. hon ber om att få jobba. Sånt värmer ett lyckligt mattehjärta. Jag blir lycklig och stolt när jag ser henne. =O) Det som är ännu roligare är ju att hon gärna jobbar för ngn annan också!
Stefan och Zena fick också jobba lite. Jag blir hyper när jag inte kan visa honom hur han ska gå med med henne. OCh för Stefan är det svårt att förstå när jag inte kan visa. Petter försökte visa m,en det gick inte alls. Zena trodde dom var på prommis och svammlade bara och sen sket hon.
Till slut s fick vi till ngt som liknade linförighet. emn den där vänstra handen och pekfingret envisade Stefan sig med att använda hela tiden. Samt att han lutar sig över hunden. Inte bra! Men det får vi jobba bort. Han ska få träna mer med henne och med Gaija så han får lära sig lite. Men det gör vi när jag kan gå normalt igen.
Jag har funderat över nästa helg. Jag tror jag ska gå själv med Zena. Det enda som blir jobbigt är att gå linförigheten. Men på inkallning, hopp över hinder och apporteringen samt platsliggningen så klarar ajg mig med kryckor. det enda är linförigheten, läggande och ställande under gång som jag måste gå utan kryckor. Om jag tejpar foten och har mina kängor så borde jag kunna gå lite hyffsat ialla fall. Jag offrar lite för tävlingen. Jag borde ju ha blivit mycket bättre om en vecka också. För mig är det ialla fall värt det! Zena är en rolig tjej att jobba med och hon är värd att få tävlas med nu. Vi måste ju försöka hinna ikapp Exzo också! Hahah! Fast det lär nog bli svårt. Han ahr så stort försprång... ;O)
Idag är foten rätt okej. Den är inte lika svullen och jag kan stödja lätt på foten när jag går med kryckorna. det hjälper att träna lite med foten. På tisdag ska jag på sjukgymnastik. Skulle tro att jag hammnar på balansplattan och så får ajg göra samma rörelser med foten som jag gör hemma men på sjukgympan får jag ha en liten vikt också så jag belastar foten mera.
I går kväll var vi till en gravid kompis. Hon sa att om jag inte gipsade foten så skulle hon inte föda barnet. Hahah1 Jag lovade henne att ringa vårdcentralen och få foten gipsad. Men jag har faktiskt ångrat mig nu. Jag tror nog att jag blir fortare frisk om jag kan röra på den. Fördelen med gips är att jag kan gå på foten. Men det är mycket andra nackdelar också. Svårt när man ska duscha och tungt att lyfta och ha sig. sen kliar det så förbenat under gips och så skaver det. Sen kan jag inte röra foten som jag vill och jag kommer inte att kunna träna foten heller.
Så gipset ligger på minus. Sorry Ingela. Du får fortsätta vara gravid i resten av ditt liv! *fniss*
Det ska bli kul att få snusa på en bebis igen. tur man har kompisar som ynglar av sig. Kompisar och svägerskor. =O) Annars så hade jag haft babyabstinens! Och tur att jag har Sosso... Så jag kan pussa valp och plätta valpmage. För den abstinensen är minst lika stor! =O)
Rehabilitering.
Efter ett tag så hittade Zena ett blåbärsris som var hennes. först åt hon upp blåbärna och sedan var den skön att ligga i. Bonzo tyckte att det var superskoj att busa med Zena där. Han brottade omkull henne och jag är säker på att han blev mallig. Jättemallig.
Gaija roade sig med att jaga Ludde.med en pinne. Det var Gaija som hade pinnen. Inte Ludde. =O)
Ett tag fick Gaija för sig att hoppa över mitt ben. Jag sitter ju i rullstol när jag är ute för jag orkar inte hoppa omkring på mina kryckor så jag får så ont i nacke och axlar. Sen fick vi för oss jag och Sosso att Gaija kunde dra mig i rullstolen. Det kunde hon minsann! Fast det var lite vingligt. Jag var tvungen att styra med hjulen men jag höll samtidigt i spårlinan och då var det svårt att styra. lite spännande. Men det funkade! Min plan är att jag ska träna Gaija att dra mig i rullstolen uppför backarna här på Pitholm. Det är inget skoj. det är sant! Det är så backigt och då orkar ajg iten rulla mig uppför dom när ajg ska rasta hudnarna. På måndag måste Stefan fara tillbaka till skolan och då måste jag klara mig själv. Med kryckor och rullstol och allt. Inte kul alls... Men roligare blir det ju om gaija kan hjälpa mig uppför backarna. Dels får hon motion dels så blir det lättare för mig. =O)
Min fot beräknas ta tio veckor ungefär att läka. Under tiden foten ska läka får jag inte belasta den alls. Och så länge kan inte Stefan stanna hemma och hjälpa mig. =O( Så under tiden jag är hopplös med mina kryckor så får jag se till att ha kul också. =O)
Rullstol.
Så en rullstol är att föredra. Då kan ajg följa med på prommisar med hudnarna också. Jag blir inte lika låst. Så nu behöver vi bara en hiss i trappen också. *fniss* Ni ska se hur jag bär mig åt för att ta mig upp och nerför trappen. Jag har försökt gå i den men jag har inte nog med styrka för att häva mig uppåt. Och när jag ska ner så vill jag till på att tippa frammåt och fara huvudstupa. Om ajg ska fara huvudstupa nerför trappen så måste ajg ha hjälm. Så jag ahr löst problemet med att i sittande ställning ta mig nerför och upp för trappen. Ser skitfånigt ut.
Imorse när jag skulle upp till köket (vem fanken är så smart att man gör kök på ovanvåningen?) så gjorde ag som jag brukar. Humpade mig med rumpan upp för trappen. men sen när jag väl är uppe så är det svårt att ta sig upp från golvet. Jag kan ju liksom inte använda vänster ben eller fot. OCh att häva sig upp från sittande ställning till stående med ett ben är en ren bedrift!
Jag är ju yr på grund av att ajg äter tradolan hela tiden samt att jag har fått öka dosen. Så det här med kryckor är ingen hit precis.
Nu ska jag och Stefan ut på stan med min nya rullroyce. Ska på apoteket och få mig mer medicin och så ska jag ha mer städtub eller vad det heter. Istället för att linda foten så har jag som en tubstrumpa eller hur man nu ska kalla det. Den är elastisk men sitter rätt hårt kring foten. Jag ahr dubbla lager. Mycket mer bekvämt och skönt mot för gips.
Jag har också börjar vicka på tårna och röra det jag kan på foten. Vis av förra gången så rör ajg lite på foten då och då. Dels för att blodciruklationen ska komma igång och svullnaden ska gå ner och dels för att hålla muskler och andra ligament mjuka. Men det är svårt. Foten pekar snett innåt eftersom att ett av ledbanden som håller foten rak har ju gått av. enligt läkaren så kommer den att växa fast. Inte för att ajg vet hur det ska gå till men... ett tag efter det att jag rammlade så kände ajg hur det sprätte till uppe i vaden. Så där finns nu ett krulligt litet ledband tydligen. läkaren palperade där och det gjorde ont. Så hon tyckte att den hade farit långt upp.
I kväll ska Stefan och jag fara ut till bruks. han ska få träna Zena i lkl1. =O) Han måste ju jobba lite med henne om han ska tävla med henne.
Jag ahr frågat på aktiv hund om förarbyte och man behöver tydligen itne ha ngt läkarintyg. Men ajg ska ändå informera malå BK att det blir förarbyte på hundarna. Jag tror inte att det är så kul att rulla omkring med en klumpig rullstol eller sprätta omkring med kryckor på plan.
Jag ska också drilla Sofia med Gaija. Få se om hon funkar med Gaija. :O)
Ambulans!
Det knakade till, påsarna flög all världens väg och jag SKREEEEEK! Det gjorde så ont att jag trodde ajg skulle svimma. blev illamående, kallsvettig ochdet svarntade för ögonen.
tack o lovför mina underbara barn. Jossan kom och gav mig en kudde underfoten så ajg fick ha den i högläge. Jag visste inte om jag brytit ngt ben men foten svullnade upp på nolltid. Amanda hon ringde mormor och Emelie fick packa en påse med nödvändiga saker. Om man packar en påse med nödvändiga saker så garderar man sig och då kan man få fara hem samma dag. Har man inga nödvändiga saker med sig så måste man stanna och i värsta fall åka till... SUNDERBYN! I hate it!
Nåja. Mamma kom och hon ringde jourcentralen. efterom att både ajg och mamma är skröppliga så tog ja gmig ingenstans. Det svarntade i ögonen så fort jag försökte resa mig upp. Så det blev ambulans in till sjukan.
Det bästa av allt med ambulansmannen och kvinnan var att dom gillade hundar och dom var otroligt impade av mina tjejer. Lugna och höll sig ur vägen när dom hade fått hälsa på dom.
Det näst bästa var att dom hade en vaccumkudde som dom la om min fot. Skönt att stabilisera skiten tyckte jag.
Väl uppe på sjukan så fick jag röntga foten. det var snabba ryck. =O) Men under tiden blv jag så otroligt PISSNÖDIG!!!
Typiskt när man itne tar sig någonstans... Jag var beredd att fly från röntgen oc krypa till en toa. men ajg avstod då det började svarnta igen. Det visade sig att jag hade jättehögt blodtryck. Jag har högt blodtryck i vanliga fall. Men när jag får mer ont så blir det ännu högre.
När läkaren efter 20 jättelånga minuter kikat klart på plåtarna så visade det sig att inget var brutet. HURRA!!!! Jag ville inte vistas på sjukhus. I hate it! Däremot så var ett ledband avslitet och ett annat väldigt uttänjt. Sköööönt... Dom ville gipsa foten men jag sa att det fick dom inte. Det går bra med stödförband. Läkaren talade också om för mig att det gör ondare att stuka sig så somjag gjort än att bryta ett ben... Jaha? gör det tyckte jag? Liksom så ont är det ju inte.... Eller kanske... Hon ville ialla fall att ajg ska gå på ständig tramadolintag och dubbla skiten på natten. Hehe... Jag äter ju tryptizol också och när ajg tar dom tillsammans med tramadol så får ajg en underlig biverkning. Jag blir jättepigg! Nu var det liksom natt helt plötsligt och då vill man ju sova.
Men inte jag... Jag var klarvaken. Låg och läste hela natten och hade det mysigt med hundarna. Låg och funderade också... JÄVLASKIT! Jag ska ju tävla om två veckor! Jag, gaija och Zena... Hur ska det gå med kryckor. Men ajg har en plan! Stefan får träna (han kommer ju hem från Ö-torneå för vård av närstående) Zena och så får Sofia träna Gaija. Sen får dom tävla med dom. =O)
Känner mi väldigt smart i min tramadolvärd nu... ;O)
Vi får väl se hur det blir. Men det är ju typiskt att ngt ska hända. Men jag är van. Få se nu bara hur det går med nacken och axlarna. Båda armarna var avdomnade i drygt två timmar efter fallt. Och i natt blev nacken jätteond. Hoppa på kryckor är liksom inte min favoritsport.
Näpp. Nu snurrar allt. Jag går och lägge rmig med foten i högläge. Den som vill får ringa och surra med mig. jag är uttråkad! Alltså redan uttråkad... Bläh!
Ännu en heldagsträning!
Eftersom att vi blev som smågalna av lycka över att träna hundar Marianne, Petter och jag så bestämde vi att på onsdag så ska vi träna hela dagen igen!
Och det gjorde vi. Vi hade bestämt att träffas ute på Nolia vid tio. Men eftersom att vi är några som har lite svårt med tider så blev klockan närmare elva (den enda som var i tid var Sosso). Men det gjorde inget för vi tränade och tränade hela dagen! Petter (du är snäll och tälmodig du) drillade oss och Marianne (du är också snäll och tälmodig du) körde ett pass med mig och Gaija. Vi körde igenom elitlydnaden och se där! Jag hade tagit åt mig av Petters och Mariannes råd att gå inte så fort och med bestämda steg. Samt att jag har hurvat till henne lite (mitt eget råd) när hon fått för sig att bli busig. Tack vare det så hade jag en hund som gick jättefint fritt följ! Det var absolut ingen femma den här gången utan det låg nog en hel del högre upp poängsmässigt.
Alla moment gick faktiskt riktigt bra och det kändes som att jag och Gaija var samspelta. Det har inte gjort det på ett tag men nu jäklar!
Visst var det lite osäkert här och där men det är sånt som vi ska fila till. Så nu är vi anmälda till Malå BK. Jag fick för mig att tävla i trean eftersom att vi inte har känt oss klara riktigt med eliten.
Lilla Zena då? Hon fick för sig att leka osthyvel på ngt vasst med vänster framtass stora trampdyna i söndags. Det gick rätt illa och hon fick ett stort och djupt hack i trampdynan. Förmodligen hade hon gjort illa sig i början av promenaden för när vi gick tillbaka så hittade jag en sten med blod på. Fast då trodde jag att det var lingon eller rönnbär som blivit mosade. Plötsligt när vi gick tillbaka och hundarna rusade ner till vattnet så skrek Zena jättehögt! Jag ropade åt henne att ta det lungt och stanna. Väl nere vid vattnet hittar jag stackarn liggandes i vattnet och tittandes på sin tass medans hon fortsatte skrika.
Stackarn.
Hon hade en MYRA i sitt sår! Och tydigen så bet den och pissade i såret. Gissa om det sved? Men min lilla kloka tjej gick ner i vattnet och då drunknade myran (fast den låg kvar i såret) och det svidande lindrades. Jag plockade bort myran ur såret och kopplade upp hunden för att snabbt ta oss till bilen. Stefan höll på att plocka ur båten med en massa dynor och grejjer och så for vi fort hem så forthan blev klar med inpackandet i bilen.
Väl hemma så fick jag mig en ordentligare titt och det såg värre ute i vattnet än vad det egentligen var. Jag såg direkt att såret var sådant som inte skulle gå att sy så jag rengjorde med klorhexidin (svider men det gör såret rent och drar ihop såret) och så la jag ett tassförband.
Såret verkar läka jättefint. det är inte infekterat och jag tror att det är tack vare en kompress som heter sorbact som jag lägger på och i såret. Den drar till sig bakterier och svamp och på så sätt håller den såret rent. Tassen är ju inte precis ett jätterent ställe på en hund . Så bakterier frodas lätt där.
Nåväl. Zena fick sig också en duvning i onsdags. Platsliggning är ju ett moment man kan göra om man har ont i tassen. Det gick jättebra på platsliggningen och hon låg jättefint och stilla. Hon har nu legat fin på alla platsliggningar nu ett bra tag så jag tror hon fattat budskapet.
Jag jobbade också med apporteringen och hon väntar numer med att ta den innan hon får kommandot apport.
Liiite linförighet körde ajg också. Mycket positioner och korta avstånd. Samt liiite inkallning med ställande på kort avstånd. Jösses vad lättlärd hund hon är! Hon har förtsått ställandet på inkallningen och stannar blixtsnabbt! Nästan så det bli bromsspår i gräset. Hade det varit grus där vi tränade så hade det synats!
Jaaa.. stackars Zena... Nu har hon fåttta det lungt i en vecka och hon kreverar snart! Under helgen har hon varit helt utan bandage och hon blöder inget mer heller. Hon låter bli att slicka där också sedan jag sagt till. Duktig tjej va? =O)
I morgon ska jag ut på Pitholmsheden en stund med henne så hon får röra sig. Ska sätta på ett skyddsbandage så hon inte får in smuts i den lilla glepan som finns där. Onödigt att lite sand ska gnaga hål i det nyläkta. Tänkte vi skulle strosa runt en stund och då får hon varai koppel så hon inte tar i för mycket.
Hon är ju en livlig hund och hon har hur mycket energi somhelst. Det märks mycket nu när hon inte får göra så mycket fysiskt. tur att man kan hitta på lite roliga övningar som tex plocka upp alla smutskläder och ge till mamma. Mycket praktisk övning måste jag säga. Jag ska lära henne att stoppa in i tvättmaskinen också. :O)
Idag har jag varit som B-figge ute på bruks. Det var ett gäng med roliga hundar där. Två amstaff Tik och hane, en Labbe, en schäfer, och en Eurasier. All ahudnar fixade banan och jag skrämde inte ihjäl ngn heller.
Nu i veckan ska jag ladda inför tävlinganra i Malå och jobba med hudnarna lite mer intensivt. Zena ska tävla i ettan så det ska bli spännande och se hur hon fixar den. =O) Jag ahr ju aldrig testat ettans nya moment på tävling så det blir ju lite nytt för mig med. Jag har ialla fall bestämt mig för att inte jaga LP med Zena utan flytta upp så fort hon är klar till nästa klass. Jag tror det är mera Zenas melodi efterom att hon har så lätt för att lära och att hon tycker om att jobba. Men man får itne jobba för länge för då blir det tråkigt. Att det rä så beror nog på att hon är så pass ugn ännu och att allt ska gå fort, fort. redan nu märker ajg tt hon är betydligt mer sansad än i början av sommaren. Så att vi tagit det lungt med tävlingar tills nu har nog bara varit bra så att hon har fått mogna lite.
Den 12 oktober är det MH för lilljäntan. Ska bli skoj. Jag tror att det kommer att bli en del stora och hörbara reaktioner men även snabba avreaktioner. =O)
Så nu har jag massor att se fram emot i höst. Ska anmäla oss till några fler tävlingar också. Är sååå tävlingssugen!
Vi har det bra. *sentimentalitet*
Japp det har vi! Vi har det så bra. =O) Jag och hundarna tänker jag på nu. Tänk att man har så fina vänner. tänk att få träna med så duktiga kompisar! att få hjälp och känna att hjälpen man får är hjälp som kommer från människor som kan det dom gör!
Sdan jag köpte Gaija så har jag stöttats och fått hjälp av många människor. Ni som känner igen er ta åt er nu.
Utan all denna fina hjälp så hade jag aldrig kommit dit jag är idag! Detta gäller valpköpare från Gaijas kull och andra kullar från Råggrindans kennel. Mia min uppfödare till Gaija. Klubbkompisar. Vänner jag lärt känna på internet som stöttat mig med skrivna ord. Vi bor ju en bit ifrån varandra så det är ord som fått bli stöttepelare.
Sen så är det Zenas uppfödare, Frostmarken's, Marianne. Hon går inte heller av för hackor! Det är Petter som ger mer än vad jag kunnat ge tillbaka. Det är människor på andra klubbar och det är vanliga kompisar utan hund.
Jag kanske har glömt någon?
Jo! Min familj! Min underbara man som i vått och torrt ställer upp med att skjutsarunt min bak hit och dit. Som står ute i regn och rusk. Som finns med ett lyssnande öra när jag måste få prata av mig. Han finns alltid hos mig även om det skiljer 21 mil mellan oss. Mina barn som står u med allt hundhår i maten men som blir så glada när det går bra för oss. Som med glada leenden väntar på mig när jag tränat eller tävlat och frågar hur det gått. Dom har kanske inte lika stort intresse som mig medhund. Men dom vill alltid veta hur et går för oss. Ni är så gulliga!
Min mamma som är världens bästa mamma. Hon ser hundarna som sina barnbarn och skämmer bort dom med kärlek. Lika mycket kärlek som det mina barn får... OCh det syns på hudnarna. Dom älskar sin mormor! Hon går med rullator och ändå ställer hon upp som hundvakt då och då. Ser rätt läckert ut. en 70årig tant med rullator och två stora schäfar...
Min bror och hans fru som tyvärr inte kan umgås med mina hundar men som ändå tycker om dom. Givet vis världens bästaste Max också som förmodligen kommer att bli tvingad att äta hundhår han med en dag. hehe... Lovar att han ska få åka efter Gaija i pulkan i vinter. Sådant måste små barn få göra. Det är häftigt!
Min svärmor som faktiskt är intresserad av att veta hur det går för oss och gläds åt oss när det går bra. hon har absolut noll koll men vill ändå höra hur det går. Vi har inte mycket gemensamt. Men det är roligt att hon bryr sig om mig och hundarna.
Jaaa.. Jag har ett stort nätverk av fina människor kring mig. Alla hundkompisar som bara finns. man behöver faktiskt inte göra så mycket än bara finnas för varandra egentligen för att man ska känna att man får ett fint stöd. Det behövs så lite för att man ska känna sig välkommen och få en riktig kick med träningslust.
Alla ni som känner igen er här, ta åt er nu. Tusen, tusen tack för att ni finns runt om mig. Jag kommer förmodligen aldrig att kunna återgälda allt ni gör och har gjort för mig. En i mitt hjärta så finns ni där och jag tänker på er med tacksamhet!
Jag vet själv när någon tackar mig att jag brukar känna att det var ju inte så mycket egentligen. Men det är det. Ett litet ord. En gest. ett leende. Ngn visar hur man gör. Ger ett råd. Det finns tusen små saker som gör att allt blir en helhet. Och det är just den helheten som driver mig frammåt och gör att jag utvecklas.
Jag önskar jag kunde ge alla samma tillbaka. nu kanske jag itne kan det. Men om jag kunde det så skulle ni få tusenfallt tillbaka!
just nu i skrivande stund sammanfattar jag en lång rad tankar och känslor ajg haft i veckan. Just nu så är jag och hundarna i en fas då vi utvecklas tillsammans och det går bra för oss. Så den känslan jag har nu ska jag spara tills den dag då det kanske går mindre bra. Då sk jag plocka fram alla minnen av er goa människor som gett mig era gåvor. det kan hjälpa mig att orka frammåt igen. min kropp kanske inte är på bra humör just nu. Jag brottas med en oändlig trötthet och mycket värk. Men hela denna veckan och förra helgen har jag fyllts med glädje och haft ROLIGT! Så nu har jag lite på plussidan också. Det känns så bra.
Tack alla. Ni finns i mitt hjärta och jag är oändligt glad och tacksam över att ni finns. Utan er hade vi inte varit där vi är i dag jag och hundarna. Tack.
Jag är så lat!
Att ajg iten är lat bevisas med att vi har varit på kennelträff hos Zenas uppfödare.
det blev en heldag. Från tio på föriddagen till elva på kvällen. de ni! Vi började att värma upp oss med lite fika. Sen fortsatte vi ut till skogs. vet itne vad skogen heter men det var en skog med träd ialla fall. ;O)
Där la vi ut en uppletanderuta och sen lav vi spår.
Jag la spår åt Boel och åt Zena. boels spår blev nästan en kilometer.. Nja... 800 meter kanske? Men det var mycket vinklar och jag gick i både blöt terräng och i rätt hög terräng. Ni vet sånna här små välluktande spretiga små buskar. kommer inte ihåg vad dom kallas men dom är nog irriterande för hunden då dom luktar mycket. sen gjorde jag även en spetsvinkel. Sågtill att den låg i medvind så att spetsen skulle finnas kvar. Jag visste inte riktigt hur skogen såg ut och hur mycket jag kunde använda. Hade ajg vetat så hade spåret fått bli lite längre. men ajg hoppas boel blev nöjd. :O)
Sen la jag två kortare spår åt lilla zena. Hon fick några träapporter och i slutet av det första spåret så band ajg fast en snörboll. I det andra spåret så fanns det en bitstock.
Boel lade ett jäääääättelångt spår åt Gaija. Minst en kilometer långt med åtta apporter i. Spåret gick över torr skogsmark och sedan övergick den i ett kalhygge för att sedan gå över i en backig skog med mycket blåbärs och lingonris.
Hur gick det då?
Jo Zena spårade riktigt bra med tanke p att vi inte har spårat särskillt mycket i sommar på grund av medicin som Zena ätit. ÖFsta spåret gick super! Hon hittade alla apporter (tror jag?) och slutet blev fantastiskt rolig. Så ska slut vara för små nybörjare. Målet ska hägra! Andra spåret gick väl sisådär. Zena tappade spåret trodde ajg. tycket att ajg faktiskt hade gått längre in i skogen än vad jag hade gjort. Så jag dummade mig och försökte få henne att hitta spåret längre in. När ajg insåg att det itne fanns så hittade min lilla stjärna spåret igen och vi kunde fortsäta puffa fram i det. hon hittade alla apporterna och sen i slutet blev hon ENORMT lycklig! Hon blev som galen och busade med bitstocken. Och det fick hon göra hela vägen fram till bilen!
Sprättleken med apporten Zena hittat. Den är kul den!
Kamp med stor bitstock. Den är skitkul den med!
Nöjd Zena med bitstocken.
SnyggZena! Man kan inte annat än älska denna hund! =O)
Gaijas spår gick faktiskt väldigt bra! Stefan fick gå emd gaija. Jag tycker han måste få pröva på ha med. Och jag tror också han tycte det var rätt häftigt att g med en hund somprecis visste var och hur hon skulle gå. Det svåra var väl att hinna läsa av hudnen. det var lärorikt för mig med att få gå med som praktikant. Nu hade ajg möjlighet att läsa av min hund i lugn och ro och slippa hålla reda på spårlinan osv... Det visade sig att jag har haft rätt i hur hon tar vinklarna. Gaija undersöker alla vinklar åt tre olika håll. Först frammåt och då tar det ju slut. sen åt höger, vänster och så bestämmer hon åt vilket håll hon ska gå. Är man det minsat ouppmärksam så kan man störa henne där och då lura iväg henne. Hon börjar skenspåra då. Så det gäller att hon får ta vinklarna i lugnoch ro.
Vi fick först ett tapp vid kanten av kalhygget. Tydligen så hade vinden blåst iväg spåret lite över vägen och hon ville undersöka läget där. Men vi började om och då hittade hon snabbt spåret igen och vi gick raskt över kalhygget. Uppe i skogsslänten så fick hon alldeles i slutet av spåret ett jättetapp! Det var då jag kom på hur lättstörd hon är i vinklar och hur viktigt det är att hon själv reder ut vinklarna. Stefan hann inte med och vi vinklade ner i en backe. På håll såg vi Marianns Zmikllas spå´r. Så vi gick tillbaka där vi fick tapp och hittade spåret igen. det blev en rejäl bit vi fick gå. Men när vi väl hittat spåret igen så kom vi till slutet. Vid slutet så räknade jag... en.. två.. tre... Åtta apporter! ALLA apporter hittade! Wow! Vilken duktig tjtj jag har! Ändå har vi inte spårat sedan vi var i Gällivare...
Jag är bara så supernöjd över min tjej. Hon är verkligen världens underbaraste och jag kan lita på ehnne i alla väder! Sen måste ajg ge Stefan en eloge som verkligen lärde sig snabbt att hålla reda på linan, hunden och sig själv. I början var det svårt och han försökte liksom fösa fram gaija. men han lärde sig snabbt och blev duktig på att läsa av henne. Förutom vid det stora tappet då. Men jag hade nog också haft problem där. Förmodligen blev Gaija (och vi) lite trött.
Sen efter det att vi fått våra spår (det tog halva dagen) så började vi med uppeltande. Först ut var wunderbara Exzo (Se! Jag kom ihåg att han inte heter Exit) Han är super på uppletande denna lilla grabb och hittade utan stärre problem en massa saker som hans slarviga typer tappat ute i skogen.
Sen blev det Gaijas tur.
Jag har verkligen haft svårt för uppletande. Min motivation har saknats och det har nog gått över till Gaija. För hon har visserligen varit tänt på at thämta in saker. menhon har aldrig ritkigt idats hämta merän en eller högst två saker. Och då ahr ajg fått hjälpa henne ut på dt andra föremålet.
Nu denna dagen blev det en nytändning för oss. Gaija fick se när Petter la ut ett röemål och sen skickade jag henne. Hon hämtade snabbt in det förmeål som var närmast och sen flög hon ut igen och hämtade det andra. Helt perfekt! Sen fick hon se Petter lägga ut en leksak och så fick hon gå in i bilen.
Näst på tur var ZZena. Vi gjorde samma sak där och lillan jobbade på bra. förs fick hon tag på en sak och kom glädjestrålande tillbaka med föremålet. avlämnade förmelåtet ochs en var hon redo att hitta fler saker. Hon fick ett tomslag och jag skickade henne igen. Samma iver som vid dom två första skicken! Wow! Och ser man på! hon hittade det andra föremålet också! Hon fick samma retning som gaija. Petter sparng ut med ett röemål och så fick hon hoppa in i bilen. Båda tjejerna protesterade vid denna behandling. =O)
Sen återstod det en hel kavalkad av hudnar som fick leta saker som slavrviga personer lagt ut. Minns inte ordningen men det var ritkigt roligt att se hur alla hudnar jobbade för att hitta sitt föremål och att dom jobbade ordentligt hela tiden. även om vissa av hudnarna liksom trodde att matte skulle hänmta sitt föremål själv. Hehe... Vi fick lite underhållning kan man väl säga. ;O)
Zena hittar sitt första föremål! Duktig tjej...
Efter uppletandet så var vå sååå hungriga att vi hade kunnat fånga en älg och äta rå. men det gjorde vi inte för vi fort tillbaka till Sågfors där Thomas och hans underbara pappa stod för matlagningen. vi tittade bara på... Så mysigt det var! Maten blev wokad souvas och grönsaker och en hel del annat gott i. Och till detta fantastikt goda så fick vi pitabröd. Gissa om all mat gick åt+
Efter mat och lite kaffe så blev det dressyr. Då hade det börjat bli rätt mörkt så då kom det upp en lampa som lyste fint över appellplanen. Vi fick oss några ordentliga genomkörare och jag tror att det var ömsom vin ömsom vatten för oss alla. Men kul hade vi!
Det är roligt att se hur fyra av fem syskon har utvecklats under ett år. Det mest gemensammaste draget är att dom har MOTOR och ARBETSLUST! Dessutom är dom väldigt föriga och trevliga att jobba med. Och lättlärda. Förutom en av damerna då som utmärker sig med att göra allt på sitt sätt. Hihi.. Men hon är söt och henne förlåter man för hon är så charmig! (jag pratar inte om Zena nu heheeh)
Stort jättetack för denna underbara dag med fint väder, trevligt folk, god mat och underbara hundar! Vi måste göra om det!
