Välkommen till Exzenas blogg!

I tisdags var det ett underbart väder. Jag, Amanda och hundarna for ut med släden. Amanda ville fara en längre sträcka så jag och Zena for hem före dom. Gaija och Amanda var för snabba för oss också. Vi (jag) hann då inte med! ;O)
Men vi fick en mysstund och jag fick några fina bilder på min lilla busfröken. Efter ett tag dök Amanda och Gaija upp med släden. Då blev det bus i snöhögen!

Snöhögar är toppen tycker Zena. Ju högre upp  ju mer toppen är det!




Vilken utsikt!





Hmmm... Det är kanske någon man känner igen där borta?





Ohhhh! Ohhhh! Det är ju gaija och Amanda! Ser du matte! GAIJA OCH AMANDA KOOOOOMMER!!!





Matte säger stanna och vänta. Då väntar jag. Passar på att vara vacker medans jag väntar.





Nu! Nu närmar dom sig!





Tjoho Gaija! Mamma gav mig lov att springa till er ute på ängen!





Full fart som vanligt med gaija. Medan har gått av. Lite hårdkörning med Amanda resulterar i att grejjer flyger och far. Häftigt! (måste laga medan)





Gaija kan också spana uppe i det blå.




Amanda spanade in snöhögens koja. hehe.. Gjorde en rolig bild. Egentligen kan man inte krypa in i snökojan.




Och nu till lite tråkigheter... Zenas halvsyster Easy har fått somna in. Hon hade svårt missbildade höfter. Easys ägare hade tänkt göra en höftledsimplantat på henne. emn dom hann aldrig till operationsdagen. Lilla Easy fick för ont och beslutet togs att hon skulle få slippa ifrån.

Carina med familj. Vi tänker på er och sörjer med er. Men Easy har det bra nu. Ni tog rätt beslut. Även om det var tungt. easy var en liten buse precis som Exzena. Så jag kan tänka mig att hon förgylde erat liv med mycket glädje och glada skratt. Värna erat minne över henne.  *tröstkramar*

Zena är en rolig tjej. Hon har sina sätt att sova, busa, gosa och bli skött på. Här kommer lite bilder på hur hon kan hålla på.


Sover djupt med avslappnade läppar.





Nos mot nos... Tyvärr han dom vakna av ljudet från kameran.





Tydligen en sovställning Zena ärvt från sin mamma. Alltså mamma Zmilla. Inte jag. så där ligger vål inte jag och sover heller!





Faktiskt... Dom kampar!  Tala om slöa schäfrar?




När Zena tröttnat på att vara slö (hon tröttnar alltid först) så drar hon omkring Gaija som ligger kvar på sidan. Ser lite underligt ut...



Gissa om jag harä gratis underhållning här hemma? Promenaderna innehåller minst lika mycket knasigheter. Jag har ALDRIG tråkigt med dessa två underbara brudar!

Vi har aldrig tränar några av våra hundar att bli lämnade ensamma hemma. Av någon anledning så fanns det inte i min värd att träna en hund så med mina två första hundar. Dels så var dom ytterst sällan hemma och med min första hund Collien Nicke så var min mamma hemmafru. Så hon var alltid hemma förutom då vi for och handlade. Men då tog hon ju med sig Nicke i bilen eller så hann vi hem från skolan innan hon for någonstans.

Med min andra hund, blandrasen Samira så var hon nästan nio månader när vi fick hem henne Då hade dom redan tränat henne att vara hemma. Men hon skällde och bet sönder saker sa dom. Det underliga var att hon inte gjorde det när vi hade henne. Förutom en sko då. Hon bet av ett kardborreband på Amandas sko... Dessutom hade hon den delikata iden att tömma vattenskålen. emn det kom några månader senare då hon hittade en groda i hennes vattenskål då vi var ute och tälatade med henne på en ö. Skulle vi vara borta längre stunder så var hon hos min mamma.

Med Lona så var först Stefan hemma rätt mycket då han hade självstudier. Själv jobbade ajg skift och så hade vi mamma som som vanligt ställde upp som hundvakt. Underbara mamma!

Med Gaija så var ajg ju sjukskriven första tiden och sen gick det över till sjukersättning. Så jag var ju jämt hemma med henne. Samma nu med Zena. JAg är alltid hemma och när jag inte är det så följer antingen hon och Gaija med eller så får hon vara hos min mamma.

Igår kväll belv debuten för Zena att vara ensam. Jag var hos Helena och gjorde lite av varje, barnen var antingen med mig eller hos mormor och Stefan och Johan skulle basta. Så först tog dom ut hundarna på en prommis för att sedan löga sig.

Det enda som märktes var att hudnarna var lite extra glada över att grabbarna kom hem. Annars så hade dom sovit hela nästan två timmar. Inget var rört. Lungt och sitlla.

Min filosofi är att när valpen blir lite äldre (kring ett halvår) så blir den så pass trygg och förståndig att den klarar av att vara hemma utan någon som helst tillvänjning. Hunden vet instinktivt att dennes plats är hemma och att den är så pass trygg hemma att den kan koppla av utan att ställa till med ngt ofog. En liten valp som måste lämnas ensam är egentligen för liten för att halärt sig något om hemmets trygga vrå. Så den blir olycklig när den lämnas ensam. Tyvärr är det ju så att många inte har den fördelen att i ett halvår kunna vara med sin hund dygnet runt. Man måste av olika skäl lämna den ensam. Arbete, studier osv gör att man tvingas träna valpen att var ensam. Vissa individer klarar det galant medans andra individer skulle ha mått bäst av att få ha någon trygg hos sig tills den blivit så pass stor att den klarar sig själv någon timme utan att känna sig besvärad.

Så nu kan jag medela alla att Zena har blivit en stor och trygg tjej i hemmets lugna vrå! =O)

I kväll ska Zena få följa med till ridhuset. Vi ska jobba lite med linförighet och positioner samt inkallning och att ligga stabilt. Anledningen till att hon följer med i kväll är att jag vill ha det lite lugnare med henne när vi tränar. Halva ridhusgänget kommer inte då de är borta på utställning i Jokkmokk. Så jag håller tummarna för er! =O) Jag tror absolut att det ska gå bra! Många fina rosetter räknar ajg med att ni får. =O)

Sen så ska Gaija tävla nästa helg och jag komemr inte att hinna träna så värst mycket inför tävlingen. så jag delar upp träningen till en timme i kväll för Gaija och en timme på grans med Gaija. Det blir mer intensivt och bättre träning då.
Det är härligt att ha tre timmars ridhusträning som jag kan disponera hur ajg vill själv. =O)

Ha det gott alla och ni från ridhusträningen som läser det hrä ska ha entrevlig kväll med mig eller i Jokkmokk med alla priser och rosetter. =O)

Nu har vi börjat med lite mer allvar när det gäller träning.

Så här långt har vi kommit nu närhon är sex månader:

Lös: Hon kan vara lös i alla möjliga situationer. hon kommer direkt på inkallning. Däremot så skäller hon och vill gärna fara till andra hundar om hon har chansen. Därför jobbar jag mycket nu med att ha henne lös och att hon ska för varje ställe där jag inte har fri sikt sitta och vänta tills jag sett att läget är ok. Jag ligger ett steg för henne hela tiden.
Hon tar gärna kontakt med mig och det belönas!

Inkallning: Hon kommer som en skållad råtta! Ibland kan hon driva iväg i dagdrömmerier. emn då ser ajg till att hon vaknar upp och då är hon snabb på att komma. Finns det andra hundar i närheten kommer hon ialla flal.

Fot: Hon kan numera sätta sig snyggt och rakt (vi har fixat till det i kväll!) och tar kontakt. Vi kan även gå ett par steg med bibehållen kontakt. Nu  blir det att träna vändningar.

Ligg: Funkar super! Snabb och lyhörd!

Sitt: Tråååkigt! Kanske för att barnen tjatar på henne ibland? Jag kommer att få jobba lite så att det blir skoj igen.

Kom: Kom är ju ett kommando med väldigt lite krav. Kom betyder att hon ska komma till mig och ta kontakt. Sen kan hon springa fritt igen. Hon behöver itne sitta fot elelr ngt utan bara komma fram til mig. Det ahr hon kunnat sedan hon kom hem till oss.

Stanna: kommandot ahr tränats in innan hon får gå lös, gå över vägen osv. Nu börjar jag jobba med att lämmna henne sittandes eller liggandes. Korta avstånd. det funkar oftast! När det inte funkar så är det en viss reststicka som förstör. Hon heter Gaija! ;O)

Det känns som att vi börjar komma en bit på väg. Zena är en rolig hund att jobba med.Hon fattar fort och avskyr att bli tjatad på! Hon ställer både mindre och högre krav på mig som förare än vad Gaija gjort. Mycket är att dom har så olika personligheter.
Zena är snabb på att uppfatta vad ajg vill att hon ska göra. Hon gör det noga och tycker det r skoj att lära. Hon kommer också ihåg det hon lärt sig.


Och för att ni ska få ngt att njuta av så kommer det lite bilder på en solig dag vid Ringiusviken. =O)


Lilla Zena väntar på att Gaija ska fixa pinnar åt henne.





Det är olidligt spännande och till slut måste man stå ordentligt med alla fyra tassarna i marken. Snart kommer pinnen!





Zena har tjuvat en bit pinne från Gaija. Sen blir det att tokrusa till mig och visa upp bytet.




Hörru Gaija! Vänta på mig! det rä ju en läskig bro här!




Bäst att kolla vad som finns under... Hallå i hålet!




Hmmm.. Första gången var läskig. Andra gången var inte lika läskig.





Ännu en gång med tolkrus! Denna gång utan pinne. Det rä roligt att komma till mamma!




Kvinnokamp.