Välkommen till Exzenas blogg!

Vi är alla infunsade här hos oss. Alltså vi har fått influensan. alla barnenoch jag. Stefan sitter kanske säkert i sitt finland men han åker nog också på det till slut.

Men även om flunsan har slagit till så måste hundarna få sitt. Så jag trotsade elementet i min kropp (febern) och for ut till bruks.

Där tränade vi lite på den roliga rutan. Hon har börjat själv uppsöka rutan och vilja leka i den med mig. Jag kan även ha henne sittandes utanför rutan (ca fem meter) och sen springa in i rutan. Ibland springer hon in i rutan och stannar upp och tittar på mig. ibland tar hon leksaken. Båda är lika rätt. Allt är ännu en lek och hon ska tycka att rutan är en belöning. Däremot så belönar jag mer livligt när hon inte tar upp leksaken.

Fot har börjat funka även om hon är en liten hoppetossa och har hemskt lätt att tappa fokus på mig. Jag är supersäker på att hon har fjädrar under tassarna. Man ser dom inte men hon studdsar fram i livet kan man säga. det är rena rama glädjehoppen!

På tal om hopp. Vi har även tränat hopp över hinder. Har ett lågt hopp på ca 40 cm. Hon hoppar jämfota... Men nu kan hon sitta på en sida och hoppa över och sätta sig fot. Riktigt duktig är hon!

Inkallningen är svår.. Sååå svår! för hon kan nämligen inte vänta på att få komma utan smyger upp bakom mig när jag går ifrån henne. att komma på inkallning är inte svåert alls! men att vänta... Vem har lust att vänta när mamma är helt underbar att få komma till!
Så just den biten får vi träna mer på.

platsliggning har börjat funka. Jag kan ha henne att ligga rätt långa stunder en kort bit från mig. Jag planerar det hela som så att jag tränar att hon ligger kvar stilla nära mig och utökar tiden. Sen så utökar jag avståndet men minskar på tiden. Allt eftersom så ökar jag på tiden men behåller avståndet. Jag kommer även att lära henne också hakan i bakcen men väntar in lite mer varmare väder för det. Att ligga och bli kall om hakan är nog inget som jag kan förvänta mig av henne nu. Däremot så belönar jag henne när hon lägger ner huvudet av sig själv.

Apporten är riktigt rolig nu också. Den kan man busa med och springa iväg med. Och vill man så kommer man aaaaldrig mer tillbaka! Alltså det är Zenas filosofi. Inte min. så jag jobbar med byteslek. det som är svårt är att hon kommer ända upp till mig med apporten. Hon lämnar apporten två meter från mig och vill ha bollen. men se det får hon inte! Bollen kommer inte föränn hon ger mig apporten!
Vi har även tränat att jag kastar apporten och hon stannar kvar. Tre ggr tog det innan hon fattade. Hon var lös hela tiden.

Zena käns väldigt lättlärd och hon förstår fort. så det gäller att vara försiktig med att göra fel. Och jag som är så bra på att göra fel! ;O)

På lördag hoppas jag att jag ska må bättre. Då ska vi träna i ridhuset det vi tränade idag. Men då blir det mer störning.

Jag hr nog aldrig berättat ngt om vår vardagsdressyr heller!

När jag och gaija är ute och går så är hon lös mest hela tiden. Kopplar jag henne så är det av hänsyn till andra eller att det är för mycket trafik. samma gäller Zena. På trygga platser är hon alltid lös. Hon kommer ALLTID på en gång när man ropar. Jag ropar bara en gång så är hon hos mig med ett stort glatt leende.
Kommer det en hund så ska båda hudnarna upp i snödrivan alternativt lägga sig utanför stigen. Där ligger dom medans den adnra hunden/arna går förbi. Det ska vara tyst och ingen av hundarna får låta. Jag står med ryggen vänd mot den passerande hudnen och har koll på mina. numera funkar det utmärkt. Båda hudnarna kan boffa lite men mer är det inte. för någon månad sedan var det katastrof! då skulle allt och alla skällas ut! Ingen drömscen för mig precis. Och jag vill inte heller ha rykte om mig att mina hundar gafflar på allt och alla.
Det är jag som ska ha koll. Inte hundarna.

att gå fint i koppel med båda hundarna är en utmaning. Zena ska spåra. hon är spårgalen. Och gaija måste ligga före henne får hon är ju stört. så det är ett evigt korrigerande och vändande och trixande. men det ahr blivit bättre också. bara Zena lyckas höra mig när hon är så inne i nosandet.

Funderar på att hon ska få utlopp för sin näsa. Stan är perfekt när det är vinter! Så jag funderar att fara ut ngn sen natt och lägga ett spår på pakreingen på COOP. Låta det ligga en halvtimme och sen ska hon få spåra. Parkeringen betsår ju av ett undre och övre däck. Och så har den en vanlig parkering. Så jag skulle kunna få ut ett längre spår åt henne där. Under tiden den vilar så kan vi göra ett nattligt stadsbesök. Kika på skyltdockor och annat kusligt. ;O)

näpp. nu ska jag gå och fresta barnen med lite fruktsallad. Det är gott när man har feber, hosta och snuva. Synd att vi inte har ngn glass hemma. Jag får försöka ta mig till satn och köpa lite glass ngn dag. Vi har även slut på alvedon. Vi är ju fem st som käkar alvedon. Josefin ahr sin Jörnkompis här fortfarande och hon har också fått sig en släng. Stackarn.