Vi tar det lungt...
Det är verkligen tråkigt väder. Tänk att lördagen var så otroligt fin och mysig! OCh så blir det liksom bara *bluähhhh* av allt... Nåja. Zena har gjort sig förtjänt av lite vila. Så i går hände det faktiskt inte något alls som var nytt i Zenas lilla liv. Och jag tror det var behövligt. För det var en trött liten hjältinna. Idag har det därmeot varit full fräs lingongräs. Nu börjar man se vad Zena har i sig. Hon har motor och en vilja av stål. Och en hel massa HUMÖR!
Passar det itne lilla damen så kan man skälla och gå på. Kanske någon ledsnar. Men sorry tjejen! Hahah! Jag ledsnar inte så fort! Jag kan väl säga som så... Zena är ingen första hundämne. Man bör nog haft en del hudnar innan man tar en sådan illbatting som hon. Mycket kan gå fel. Jag ser själv att jag får tänka efter en hel del med henne. Men jag gillar det! Weeeehhh! Vilken utmaning hon är!
Gaija tycker att hon kan bli en pain in the ass ibland. OCh då får hon säga ifrån. Det tar två sekunder och så är Zena igång igen. Ibland blir Gaija bara sååå less! Då går hon ner i nedervåningen och lägger sig där en stund.
Katterna har förstått för längesedan att man ska nog akta sig för henne. Banjo och Oboy har blivit kattkumpaner. Så dom håller ihop mot Zena. Vilket kan behövas. Hon har ju inga sköna tänder precis. Men allt går bra med katterna. Konstigt nog har dom världens tålamod med Zena. Inga klösorgier eller fräsfräckingar! Dom är sååå rara och snälla mot vår lilltjej och både Gaija och katterna förtjänar en guldmedalj. Vad jag inte förstår är hur mina alla djur kan bli så förstående och mjuka? Dom är helt enkelt underbara!
Idag har vi också tagit det lungt. Eller jag har tagit det lungt. Zena tar det aldrig lungt. Vi tog oss en liten skogsprommis idag. Sånt gillar Zena! Spännande och man kan springa huuuur mycket man vill! Det syntes att det fanns hur mycket som helst med spring i benen. Jag hade ränknat med att få bärna lilltjejen. emn hon hade inte tid. När jag tyckte att hon behövde få vila så sprattlade hon så mycket att ajg var tvungen att släppa ner henne till slut. Så nästa gång kan vi nog ta en lite längre tur. Jag tror nog hon orkar det också. Men då ska jag ta med mig ett sittunderlag så kan jag sitta ner en stund så hon tror sig att ta det lungt (hoppas jag).
Nu har ialla fall Zena haft sitt kvällsrace. Undrar vad grannarna tror när dom hör småtassarna springa fram och tillbaka? Gnäller dom så får ajg visa upp mitt lilla udnerverk så kommer deras hjärtan att mjukna. Det VET jag!
Passar det itne lilla damen så kan man skälla och gå på. Kanske någon ledsnar. Men sorry tjejen! Hahah! Jag ledsnar inte så fort! Jag kan väl säga som så... Zena är ingen första hundämne. Man bör nog haft en del hudnar innan man tar en sådan illbatting som hon. Mycket kan gå fel. Jag ser själv att jag får tänka efter en hel del med henne. Men jag gillar det! Weeeehhh! Vilken utmaning hon är!
Gaija tycker att hon kan bli en pain in the ass ibland. OCh då får hon säga ifrån. Det tar två sekunder och så är Zena igång igen. Ibland blir Gaija bara sååå less! Då går hon ner i nedervåningen och lägger sig där en stund.
Katterna har förstått för längesedan att man ska nog akta sig för henne. Banjo och Oboy har blivit kattkumpaner. Så dom håller ihop mot Zena. Vilket kan behövas. Hon har ju inga sköna tänder precis. Men allt går bra med katterna. Konstigt nog har dom världens tålamod med Zena. Inga klösorgier eller fräsfräckingar! Dom är sååå rara och snälla mot vår lilltjej och både Gaija och katterna förtjänar en guldmedalj. Vad jag inte förstår är hur mina alla djur kan bli så förstående och mjuka? Dom är helt enkelt underbara!
Idag har vi också tagit det lungt. Eller jag har tagit det lungt. Zena tar det aldrig lungt. Vi tog oss en liten skogsprommis idag. Sånt gillar Zena! Spännande och man kan springa huuuur mycket man vill! Det syntes att det fanns hur mycket som helst med spring i benen. Jag hade ränknat med att få bärna lilltjejen. emn hon hade inte tid. När jag tyckte att hon behövde få vila så sprattlade hon så mycket att ajg var tvungen att släppa ner henne till slut. Så nästa gång kan vi nog ta en lite längre tur. Jag tror nog hon orkar det också. Men då ska jag ta med mig ett sittunderlag så kan jag sitta ner en stund så hon tror sig att ta det lungt (hoppas jag).
Nu har ialla fall Zena haft sitt kvällsrace. Undrar vad grannarna tror när dom hör småtassarna springa fram och tillbaka? Gnäller dom så får ajg visa upp mitt lilla udnerverk så kommer deras hjärtan att mjukna. Det VET jag!
Kommentarer
Trackback
