Välkommen till Exzenas blogg!

Ute är det ruskigt höstligt. Inget väder man ger sig ut i utan att ha vattentäta kläder. Idag skulle Stefan haft på sig dykardräkt. Och här kommer en liten beskrivning varför...

Varje gång vi gör något med våra båtar så händer det något. Vi är vana men för en helt normal person så skulle det innebära en mångd olika saker och känslor. Som tex fasa, hysterisk glädje, modfällhet, sorg, gapskratt och en mängd andra saker. Listan kan göras lång. Men vi är vana. Så pass vana att vi tycker det heeelt normalt!

Idag skulle vår gummibåt upp hur havet. Den stora båten har vi fått upp. De enda missödena vi haft är att en kylarslang exploderat. Igen. Men det gick att laga och sen kokade bara motorn två gånger efter det. Alltså explosition och två kokningar påå färden från Renöhamn till Munksund. Den färden tog ca fyra timmar för Stefan. Och så idag var då gummibåtsupplockaredagen.
Vi hade munderat oss i rejäla regnkläder och verktyg för att kunna plocka upp gumibåten. Det är enkelt. Man tar loss låset som sitter på motorn, tar loss motorn och lyfter upp den på land och sen tar man upp gummibåten och pyser ut luften. Sen viker man ihop båten och lägger in allt i bilen. Kan ta en timme ca.

För oss tog det fyra timmar. Igen.

Först tog Stefan bort låset. Det var lungt. Jag tappade inte ngn viktig skruv i havet eller så... Sen skulle Stefan lyfta bort motorn. Man han insåg att gummibåten kanske skulle ha legat med aktern mot bryggan för att underlätta lyftet. Sagt och gjort. Stefan knyter loss gumibåten. Samtidigt som han knyter loss så flipprar båten till. Det är halkigt. Stefan och båten kantrar långsamt över och till slut står Stefan på sjöbotten med båten över sig. Upp och ner.

Det kom konstiga läten från gummibåten. JAg tror det var lite kallt. Stefan försökte ,med vatten upp till axlarna, vända på båten. Vilket inte var speciellt lätt. Jag föreslog att hankanske skulle komma upp dit det inte var så djupt? Vilket han också tyckte. Så när han väl klafsat sig upp närmare land så lyckades vi vända båten. Sen fick vi raskt bege oss hem för klädbyte och hämta bensintanken. Stefan ville nämligen starta motron och se så den inte drunknat. Motron har drunknat. Den startade inte. Däremot fick vi bensin lite här och var på oss och på gummibåten.

Nog surrat om gummibåten. Vi ska utföra operation motorräddning i morgon.

Vår underbara lilla Zena då... Hon håller fortfarande på att utvecklas till en helt underbar liten tjej. en tjej som inte är rädd för att kaxa upp sig mot storsyrran Gaija. Om Gaija säger ifrån så kan Zena skälla tillbaka. Men hon vet nog ändå vart skåpet ska stå när det verkligen gäller.

Att klippa klorna går också som smort. Även om hon är vaken så går det utmärkt att klippa dom. Hon är nyfiken på klotången men tycker itne att det rä mycket att bry sig om. Desto trevligare är det ifall husse Stefan myser med henne under klippningen.

I torsdags kom Marianne förbi med Syrrorna Exza och Exzi. Det blev en snabb busstund ute på gräsmattan och sen fick även Zmilla komma och mysa med dom. Zmilla och Zena kände igen varandra på en gång. Det var ett kärt återseende! Däremot så var det lite smågnabb mellan syrrorna. Dom har heta känslor syskonen!


Vackra lilla Exza.





Exza och Exzena i solnedgång...




Exza och Exzi tycker att dom ska leka med barna.





*phu* Alla tre syskonen på en och samma bild! Inte lätt att ta kort på dessa tre busmonster!




Jag är en vampyyyyyr! Kan man bli rädd? Näe...





Bästa sovplatsen. Förutom buren nere i sovrummet då förståss...




Trött efter kloklippningen. Myspys på hög nivå! Jag tror inte man hittar ngn schäfervalp som är mycket sötare än så här...




Snyggöronen.





Hmmm... Nyss kampade som med bitstocken. Nu ligger de och vilar ut. Bara för att ajg gick och hämtade kameran. Typiskt!