Den stora, spännande vaccinationsdagen!
Idag var det dags för att få en spruta! Intet ont anande stoppade jag in Zena och Gaija i bilen. Jag stoppade även in två av mina tre döttrar och mannen i bilen. klockan åtta prick for vi. Jag skulle skjutsa mannen till Framnäs folkhögskola så att han skulle få lära sig söka jobb (han har gått ett antal sådana kurser... hhhhmmmmmm....). Sen efter det så kände jag mig väldigt smart. Jag skickade iväg barn nummer två med tåget till Jörn. Alltså först for vi till Älvsbyn (för vaccinationen) och väl där så stoppade jag in henne i ett tåg. Nu har jag bara ett barn hemma. Det är lungt och skönt och vääääldigt tyst här hemma. =O)
Efter tåghistorien så for vi hem till Marianne och väl där fick valparna rasa av sig med varandra ute och vi fick Mariannes hembakade Ballerina inne. *fniss* Vi SLURPADE i oss en massa och sen bar det av till skogs! Vi traskade 2½kilometers motionsspåret och valparna fick verkligen röra på sig. Dom NJÖÖÖÖT! Vi hade även med oss Bruno, Zmilla och gaija. Både Zmilla och Gaija är väldigt trevliga tjejer. Gaija försökte vid ett tillfälle att skrämma Zmilla med en pinne. men se det gick ingen på. Så hon fortsatte skrämma valparna. Vi hade faktiskt dom vuxna hudnarna i koppel och lät dom gå lösa en och en. Gaija är verkligen inte van att gå i koppel i skogen. Så där fick ajg mig en tankeställare. Hon drog som en besatt! Galning där! Men summan av allt var att alla hudnarna, stora som små, skötte sig jättefint och det hela gick väldigt städat till. Det var riktigt härligt att få gå med dom. Jag är verkligen förtjust i Mariannes hudnar. Dom funkar lika som mina hundar. Jag tror faktiskt att vi har rätt lika tänk när det gäller hundar. Ofta resulterar det också att det är lättare att bilda flock med just hundar som uppfostras lika. Jag har ju testat att gå med många olika hundar och bilda flock och sett både det ena och det andra...
Valparna hade nog mest bara skoj. Även om Gaija är lite läskig när hon springer fram med en pinne i munnen och "hoooar". Zena vet hur gaija funkar som hon fick vara den "modiga" och visa de andra valparna hur man gör med en äkta "Hoooarhund". Man bara springer fram till Gaija och försöker ta pinnen. Då springer hon i väg! Så snart fattade dom andra två galoppen och vågade "hoooa" tillbaka till gaija. Och då upptäckte dom att gaija är rätt bussig och rolig att jaga. Men mest lekte valparna med varandra. gaija var faktiskt mest intresserad av att leka med Bruno. Hon älskar ju Burno! Snyggaste och malligaste Mallen i världen!
När vi kom fram till bilarna så fick hudnarna vatten. Alla utom Exza. För Exza roade sig med att äta något äckligt gomolk en bra bit ifrån oss. Jag såg henne inte först. hon smälte in i jordhögarna. Marianne sprang till Exza och upptäckte vad Exza njöt av... USCH! Det var bara att fara till veterinären (som vi ändå skulle till) och ge henne en kräkspruta. Det hon fått i sig var läskigt äckligt!
Jag har en känsla av att mitt inte allt för händelselösa liv smittar av sig till andra!!!
Yyyyynklig! Man mår inte så bra av att äta äckligt gomolk och sedan kräkas upp det igen. Det smakar nog inte heller riktigt lika gott andra gången.
Inte bara ynklig... Trött blir man också... Och lite frusen.
Och då är det trevligt att ligga i mosters knä och må skönt en stund. medans mamma Marianne far och hämtar papper som glömts hemma.
Zena och Exzi. Dom rä lika men olika. Man måste hålla i dom när dom har kissat på golvet. Dom kissar ju så mycket! Marianne fick träna sig på att moppa. Veterinären fick sköta sprutorna. Allt gick aialla fall bra och alla tre fick var sin spruta. Zena var den som protesterade mest. Hon pepe lite. Mest i förebyggande ifall att... Man vet ju aldrig...
Exzi. Snart ska hjon flytta till Umeå! Spännande!
efter hemska sprutan for vi till Ävåkragrillen och avnjöt en god lunch. Valparna tog igen sig i bilarna och de äldre hudnarna var avundsjuka på oss. efter lunchen så drog vi till sågfors. Där skulle jag bese Marianns släde! Den är jättefin! Med lite kärlek och omvårdnad , precis som med min, så kommer den att bli superfin! Lätt och smidig. Det är precis ett sådant projekt som jag bara älskar. Så Marianne kommer att få mitt fulla stöd! Hahah! Jag har ju mina kunskaper från orgelbyggeriet i hur man behandlar gammalt trä och hur bra läderremmar är. Läder är ett material som tajtaråt sig ju äldre den blir. Först kan den töjas ut. men när den nått sin maximala uttöjningsnivå så kommer den inte att bli längre. Sedan kommer den att tajtaihop sig. Jag gjorde lädermuttrar på Orgelbyggeriet och det är de bästa muttrarna man kan ha! Det blir tajt! Samma sam blir det om man lindar läderremmar. Dom blir smidiga och följsamma men dom håller!
Nä nu svävade jag allt iväg...
Bilderna som kommer nu är av konstig kvalite. Det är skitsvårt att fota dessa tre huliganer! Dom är som galna! Dom bara springer, skiter, rullar sig i skit eller äter den och busar... Fast ajg är rätt säker på att dom njöt emellan åt också... Det ser jag på Zena nu i kväll. Hon mår sååå skönt här under databordet. Min lilla gullrumpa!
Man kan springa och blunda också... Om man vill.
Dom liksom bara foooor omkring!
Jag trodde att jag skulle få en pangbild! Men...jaaaa.... Hon är ju söt ialla fall. ;O)
Man kan springa samtidigt åt tre håll. Faktiskt!
Exza tittar upp i himmlen. Det börjar regna...
Zena funderar på vart det tar mest ont att bita Exzi...
Exzi är bara förbannad och tänker ta ett strupgrepp.
Slut för i dag! =O)
Long time.. No see...
Det är ett tag sedan jag skrev här. Anledningen är en dator med virus. Den har fått för sig att stänga av så fort man gör ngt på den. Så att sätta in bilder eller spela på datorn har varit helt hopplöst.
Hur går det med vår lilla gudinna då? det går BRA! Hon är en tuff liten brud och emellan åt en liten fegis. Men det är precis så det ska vara. hon är modigare än feg ialla fall.
Hon visar även vilja att utföra saker. Jag ahr för skojs skull klickat in henne och jobba med ögonkontakt. Det funkar fint! Jag hade tänkt jobba lite med koppelträning och följsamhet också. Men det har hänt så mycket under sista veckan att jag har helt enkelt inte hunnit. Min ena dotter har opererat sitt öra. Veteri...näää... Jag menar öronläkaren har lagat hennes trumhinna. Så tre dagar har gått åt att vara med dottern på sjukhuset.
Zena är helt underbar. Jag är bara sååå underbart glad över att få ha henne hos oss. Jag vet också att resten av familjen är helt nerkärade i henne. Kompostgallren som ajg trodde mig behöva ar jag inte använt innomhus. Så jag har placerat ett antal ute. Lagt ner dom i gräsmattan där det finns mystiska hål. Det är någon som gräver hela tiden. Ett hål är rätt djupt och i den ligger en smurf begraven. Inte illa!
Jag har i förra helgen gått med Zena på en egen skogsprommis. Jippi vad kul tänkte jag! tills jag hörde någon ropa bräkande: Hello! HELLO! Banjo! Banjo ville följa med. Så jag och Zena var inte på tu man hand ialla fall. han skulle promt vara med oss. hela tiden ropade han sitt envisa bräkande HELLO! (För de som inte vet så är banjo en katt, en Cornish rex) Han följde med oss tills grannen med sin hund kom, då gömde han sig. Och där gick jag och ropade Hello! till en katt som inte syntes eller hördes. Grannen trodde säkert att jag var tokig. Gå där och ropa Hello med en konstig röst. Hmmm.. Hon log ialla fall rart mot mig och jag sa att jag pratade med katten. Att när han ropar Hello så svarar jag honom. Hon verkade bara inte tro på mig... Så fort hon hade gått förbi så ropade Banjo på mig igen. Han skrek! HELLOOOOOOOO!!!! Ljudet lät hest och vansinnigt. Men man hörde tydligt Hello. Grannen vändesig m och vinkade lite mot mig och gick snabbt därifrån. Hon tror nog att jag är galen.
Och nu ska jag visa lite bilder från valp/kattprommisen... Som jag aldrig gör om...
HELLO! Banjo finns där ute....
Ha! Där är han!
Sötnos!
Balansera på en sten...
Det är inte lätt. Men det går både upp och ner.
Tittuuuuut!
Zena hör något...
Bäst att sätta sig och vara tyst. Så man inte märks.
BANJO!!!! Här Koooommer jaaaaaag!
Nu gömde han sig igen. Besvärliga katt!
Här ser man! Här ser man när hon springer efter kattjä... Jag menar katten Banjo. Varje gång hon gjorde det så gömde jag mig bredvid stigen. perfekt att träna på. banjo är ju inte den som springer långt. OCh hon känner Zena. Även om hon är lite läskig så är hon en i flocken. Så han skadar henne inte heller ifall hon kommer nära. Perfekt att öva kontakt med.
Vackra Gaija... Snälla Gaija...
Zenas ena lekplats. Man kan se ett litet hål som hon gjort till vänster om henne... Pinnarna får sig ett lagomt kok stryk av henne också.
En vecka senare... Zena håller på att bli rätt stor! Men hon är fortfarande min lilla bebi. Kolla in kontakten! Det är ju den vi har tränat på! Snyggt va? NSart gäller det bara att få henne att vara på vänster sida också. Hon envisas med att vela vara rakt framför mig. Ändå har jag envisats med att försöka få henne att söka min vänstra sida. Vi får väl se vem som är envisast?
Fredagsmys. Gaija njuter.
Fredagsmys. Zena njuter.
Hur går det med vår lilla gudinna då? det går BRA! Hon är en tuff liten brud och emellan åt en liten fegis. Men det är precis så det ska vara. hon är modigare än feg ialla fall.
Hon visar även vilja att utföra saker. Jag ahr för skojs skull klickat in henne och jobba med ögonkontakt. Det funkar fint! Jag hade tänkt jobba lite med koppelträning och följsamhet också. Men det har hänt så mycket under sista veckan att jag har helt enkelt inte hunnit. Min ena dotter har opererat sitt öra. Veteri...näää... Jag menar öronläkaren har lagat hennes trumhinna. Så tre dagar har gått åt att vara med dottern på sjukhuset.
Zena är helt underbar. Jag är bara sååå underbart glad över att få ha henne hos oss. Jag vet också att resten av familjen är helt nerkärade i henne. Kompostgallren som ajg trodde mig behöva ar jag inte använt innomhus. Så jag har placerat ett antal ute. Lagt ner dom i gräsmattan där det finns mystiska hål. Det är någon som gräver hela tiden. Ett hål är rätt djupt och i den ligger en smurf begraven. Inte illa!
Jag har i förra helgen gått med Zena på en egen skogsprommis. Jippi vad kul tänkte jag! tills jag hörde någon ropa bräkande: Hello! HELLO! Banjo! Banjo ville följa med. Så jag och Zena var inte på tu man hand ialla fall. han skulle promt vara med oss. hela tiden ropade han sitt envisa bräkande HELLO! (För de som inte vet så är banjo en katt, en Cornish rex) Han följde med oss tills grannen med sin hund kom, då gömde han sig. Och där gick jag och ropade Hello! till en katt som inte syntes eller hördes. Grannen trodde säkert att jag var tokig. Gå där och ropa Hello med en konstig röst. Hmmm.. Hon log ialla fall rart mot mig och jag sa att jag pratade med katten. Att när han ropar Hello så svarar jag honom. Hon verkade bara inte tro på mig... Så fort hon hade gått förbi så ropade Banjo på mig igen. Han skrek! HELLOOOOOOOO!!!! Ljudet lät hest och vansinnigt. Men man hörde tydligt Hello. Grannen vändesig m och vinkade lite mot mig och gick snabbt därifrån. Hon tror nog att jag är galen.
Och nu ska jag visa lite bilder från valp/kattprommisen... Som jag aldrig gör om...
HELLO! Banjo finns där ute....
Ha! Där är han!
Sötnos!
Balansera på en sten...
Det är inte lätt. Men det går både upp och ner.
Tittuuuuut!
Zena hör något...
Bäst att sätta sig och vara tyst. Så man inte märks.
BANJO!!!! Här Koooommer jaaaaaag!
Nu gömde han sig igen. Besvärliga katt!
Här ser man! Här ser man när hon springer efter kattjä... Jag menar katten Banjo. Varje gång hon gjorde det så gömde jag mig bredvid stigen. perfekt att träna på. banjo är ju inte den som springer långt. OCh hon känner Zena. Även om hon är lite läskig så är hon en i flocken. Så han skadar henne inte heller ifall hon kommer nära. Perfekt att öva kontakt med.
Vackra Gaija... Snälla Gaija...
Zenas ena lekplats. Man kan se ett litet hål som hon gjort till vänster om henne... Pinnarna får sig ett lagomt kok stryk av henne också.
En vecka senare... Zena håller på att bli rätt stor! Men hon är fortfarande min lilla bebi. Kolla in kontakten! Det är ju den vi har tränat på! Snyggt va? NSart gäller det bara att få henne att vara på vänster sida också. Hon envisas med att vela vara rakt framför mig. Ändå har jag envisats med att försöka få henne att söka min vänstra sida. Vi får väl se vem som är envisast?
Fredagsmys. Gaija njuter.
Fredagsmys. Zena njuter.
Mysdag!
| Idag har jag och Zena bara myst tillsammans. Bara hon och jag. Det var helläckert! Nu fick jag se vad jag behöver jobba på. FÖrst tog vi en skön sovmorgon... Hur mysigt som helst. Zena snarkade och knorrade och mådde hur gott som helst! Sen tog vi oss en liten prommis. OCh där såg ajg verkligen hur viktigt det är att göra saker ensam med henne! När gaija är med så är inte mycket läskigt. Gaija är ûberbeskyddare tydligen... Så nu med mig så var först en farbror med stavar faaaaarlig *darr på rösten' Sen var en gunghäst faaaarlig *ännu mera darr på rösten* Den behövde en rejäl utskällning! Väl hemma så busade vi en stund med bitstocken. Oj så kul det var! Sen fick Zena fick lulla på i trädgården bäst hon ville (utan att ha ngn som hela tiden är bakom och måste se vad hon gör). Jag oljade in släden för sista gången. Nu är det bara lite mer småfix så är den klar för snön! Jippi! Jag har också varit flitig med att städa i dag. Så Zena fick roa sig själv en stund. Det gjorde hon så bra så. Två bollar blev hennes kompisar. en söndertuggad tennisboll som är mjuk och en boll med en bjällra innuti. Hon lekte med båda samtidigt. Synd att jag itne hade kameran hemma. För det så bara så sött ut! Vill också påpeka att Zena är inte rädd för ljud. tappade en kastrull bakom henne. hon hoppade till, vände sig om och nosade. Sen fortsatte hon leka. Kan också tala om att kastrullen hamnade på min stortå. Den är blå. Alltså inte kastrullen utan min tå... Ikväll har vi varit till Jens och köpt två nya snörbollar. Gaijas favorit ska kastad. Den luktar så mycket brandrök så ajg tror inte att den är hälsosam för henne... Zena var ialla fall glad över att ha fått en helt egen boll!=O) Jag har snabbtagit lite bilder från i kväll. Bollek och tröttvovvar. =O) Och så på bästisarna Oboy och Gaija.     Zena går alltid under magen på Gaija... Snart är hon för stor. men varför gör hon det? Ngn som vet? =O)    |
Min bil brann...
Igårkväll efter en träningspass med Sofia (hon ska tävla på söndag) så for jag glatt hem. Jag hade bara Gaija med mig... Plötsligt börjar det lukta konstigt i bilen... Och sekunden efter börjar det välla upp rök från framsätet!
JÖSSES!!! BILEN BRANN!
Jag var mitt inne i rondellen nedanför lassarettet. Så jag kämpade mig genom rondellen och lyckades stänga bilen och all el innan jag hann fram till vägkanten. Erfarenheten säger mig att man ska slå av motorn och slen så fort som möjligt om det är en brand som har med elsystemet att göra. Vi har haft en elbrand i båten...
Väl stannades så rusade jag ut ur bilen. Under de få sekunder det tog mig att springa runt bilen hann bilen bli rökfylld. Jag lyckades få ut Gaija som stod där med stooora ögon. Tillsammans sprang vi till Statoil. Jag satte henne utanför affären och rusade in. Ropade att min bil brann och att dom skulle larma brandkåren!
När jag kikade ut mot bilen så såg jag flammor inne i bilen. Jag gick tillbaka till bilen med gaija och det var en folksammling där. En del var oroliga att det fanns kvar ngn där inne. OCh andra vile vädra ut röken.. Vädra ut röken? Det BRANN ju! Öppnar man dörrarna så matar man elden med syre! Så jag röt åt dom att stänga dörren!
Till slut kom brandkåren. Det kändes som evigheter... Dom behövde inte släcka ngt i bilen utan den hade slocknat av sig själv. Tack vare att jag haft dörrarna stängda. Men skadorna blev rätt omfattande ändå. En rökdykare (en tjej!) tog ut min träningsväska och mina regnbyxor och lite annat hon hittade där bak. Tusen heder för henne!
Hela förarsätet, ratten delar av instrumentpanelen, dörren på vänster sida och taket är svårt brandskadade. Hela bilen är rökskadad och sotig.
Så nu måste vi ha oss en ny bil. *snyft* Min älskade lilla röda pärla med bromsvarnare!
En av brandmännen berömde min rådiga insats och att jag var så snabb. För det går fort när elden fått fäste! Jag satt ju rakt på eldhärden. Tala om eld i baken!
Jag såg eldslågor mellan fötterna när jag klev ut. Jösses! Jag spang nog 50 meter på bättre än världsmästaretid! Har aldrig i mitt liv sprunigt så fort! Jag lyckades rammla också så nu har jag ett svullet knä. Jag kommer ihåg att jag liksom slog hårt i marken men att jag liskolm lyfte upp mig själv hur snabbt som helst.
Sen fick jag en massa berömm från både polis och brandkår. För vad? Jo för Gaija! Hon var ett praktexemplar i lydnad! Hon låg på plats medans brandkåren och polisen härjade runt. Folksammling, sirener och rök överallt. Hon behöll lugnet och var så otroligt DUKTIG! Polisen frågade om hunden blivit rädd. näää.. Jag tror inte det. Hon visar då ingen rädsla för bilen och allt runt omkring. Tyckte jag. Ja hon var då mig en riktigt miljöstark hund tyckte en av poliserna. Och en brandman tyckte att hon var sååå lugn och fin! Min lilla tjej!
Men tänk.. tänk om... Tänk om jag inte hade kunnat få ut Gaija? Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det! Min lilla underbara tjej!
Och vilken tur att jag inte hade med mig Exzena! Och alla barnen och att vi inte var ute på E4an. En brandman sa att ju fortare man kör desto mer brinner det på grund av att bilen får lufttillförsel. Jag hade tur. Och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag och Gaija mår bra idag och har inga men efter händelsen. Förutom att jag har ett svullet och ömt knä då... Men det är petistesser...
Eld i baken...
Dörren blev lite "schwenad"...
Där satt jag...
Under sätet.
Det var en gång en läderklädd ratt.
Jag är glad att jag hann ut. Och även fick ut Gaija.
Sot, sot, sot... Gaijas nya koppel, hennes älsklingsboll... Vattenskålen... *suckar*
Alltså. Man blir förbannad! ngåon har stulit INSATSEN till våra extraljus! Liksom... Va??? Ska polisanmäla stölden i morgon. Bilen står inlåst. Men ändå kan folk komma och ta saker från min bil hur som helst. Det är FORTFARANDE MIN BIL! Räcker det inte att min bil har brunnit och att allt jag hade i den är förstört av rök och sot? Får man inte ha kvar det enda lilla som är helt och användbart på bilen?
JÖSSES!!! BILEN BRANN!
Jag var mitt inne i rondellen nedanför lassarettet. Så jag kämpade mig genom rondellen och lyckades stänga bilen och all el innan jag hann fram till vägkanten. Erfarenheten säger mig att man ska slå av motorn och slen så fort som möjligt om det är en brand som har med elsystemet att göra. Vi har haft en elbrand i båten...
Väl stannades så rusade jag ut ur bilen. Under de få sekunder det tog mig att springa runt bilen hann bilen bli rökfylld. Jag lyckades få ut Gaija som stod där med stooora ögon. Tillsammans sprang vi till Statoil. Jag satte henne utanför affären och rusade in. Ropade att min bil brann och att dom skulle larma brandkåren!
När jag kikade ut mot bilen så såg jag flammor inne i bilen. Jag gick tillbaka till bilen med gaija och det var en folksammling där. En del var oroliga att det fanns kvar ngn där inne. OCh andra vile vädra ut röken.. Vädra ut röken? Det BRANN ju! Öppnar man dörrarna så matar man elden med syre! Så jag röt åt dom att stänga dörren!
Till slut kom brandkåren. Det kändes som evigheter... Dom behövde inte släcka ngt i bilen utan den hade slocknat av sig själv. Tack vare att jag haft dörrarna stängda. Men skadorna blev rätt omfattande ändå. En rökdykare (en tjej!) tog ut min träningsväska och mina regnbyxor och lite annat hon hittade där bak. Tusen heder för henne!
Hela förarsätet, ratten delar av instrumentpanelen, dörren på vänster sida och taket är svårt brandskadade. Hela bilen är rökskadad och sotig.
Så nu måste vi ha oss en ny bil. *snyft* Min älskade lilla röda pärla med bromsvarnare!
En av brandmännen berömde min rådiga insats och att jag var så snabb. För det går fort när elden fått fäste! Jag satt ju rakt på eldhärden. Tala om eld i baken!
Jag såg eldslågor mellan fötterna när jag klev ut. Jösses! Jag spang nog 50 meter på bättre än världsmästaretid! Har aldrig i mitt liv sprunigt så fort! Jag lyckades rammla också så nu har jag ett svullet knä. Jag kommer ihåg att jag liksom slog hårt i marken men att jag liskolm lyfte upp mig själv hur snabbt som helst.
Sen fick jag en massa berömm från både polis och brandkår. För vad? Jo för Gaija! Hon var ett praktexemplar i lydnad! Hon låg på plats medans brandkåren och polisen härjade runt. Folksammling, sirener och rök överallt. Hon behöll lugnet och var så otroligt DUKTIG! Polisen frågade om hunden blivit rädd. näää.. Jag tror inte det. Hon visar då ingen rädsla för bilen och allt runt omkring. Tyckte jag. Ja hon var då mig en riktigt miljöstark hund tyckte en av poliserna. Och en brandman tyckte att hon var sååå lugn och fin! Min lilla tjej!
Men tänk.. tänk om... Tänk om jag inte hade kunnat få ut Gaija? Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det! Min lilla underbara tjej!
Och vilken tur att jag inte hade med mig Exzena! Och alla barnen och att vi inte var ute på E4an. En brandman sa att ju fortare man kör desto mer brinner det på grund av att bilen får lufttillförsel. Jag hade tur. Och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag och Gaija mår bra idag och har inga men efter händelsen. Förutom att jag har ett svullet och ömt knä då... Men det är petistesser...
Eld i baken...
Dörren blev lite "schwenad"...
Där satt jag...
Under sätet.
Det var en gång en läderklädd ratt.
Jag är glad att jag hann ut. Och även fick ut Gaija.
Sot, sot, sot... Gaijas nya koppel, hennes älsklingsboll... Vattenskålen... *suckar*
Alltså. Man blir förbannad! ngåon har stulit INSATSEN till våra extraljus! Liksom... Va??? Ska polisanmäla stölden i morgon. Bilen står inlåst. Men ändå kan folk komma och ta saker från min bil hur som helst. Det är FORTFARANDE MIN BIL! Räcker det inte att min bil har brunnit och att allt jag hade i den är förstört av rök och sot? Får man inte ha kvar det enda lilla som är helt och användbart på bilen?
Gläntandag.
Idag var det strålande sol. Lite blåsigt kanske men vinden låg på från rätt håll. Frånlandsvind. Det betyder att det är ganska varmt på Gläntan.
Jag är ganska säker på att Zena tyckte om plejset. Det får bilderna bevisa. Gaija var överlycklig och halvgalen. Det får också bilderna bevisa. ;O)
Ooooohhh!!! Vad mycket plats det finns att springa på! Ooooohhhh!!!
Gaija har hittat en skatt.
Skatter ska man gräva ner...
Zena undrar vart skatten tog vägen.
En springelse.
Neeeej..Han slår inte hundarna. Han ska kasta en pinne!
Gaija! Väääänta!
Skatten hittad. Nosarbete pågår.
Nästan ikapp.
Guuuud vad hon springer! Blir inte duracellkaniner trötta? Inte för inte vi kallar henne för lilla skutt. Eller kanske lille skrutt? =O)
Om jag ligger på din svans Gaija. Ligger du kvar då? Eller kanske inte...
Vy från höger sida.
Vy från vänster sida...
Gaija. Smäcker dam.
Zena. Stulit Gaijas pinne.
Kom och ta den då lille Skutt...
Vänta bara. en dag rä jag stoooor! Då ska du få se på grejjer!
En zenisk springelse.
Dricker vatten. Faktiskt så är det nog bara regnvatten. Svalkande var det ialla fall. Och inte så kallt som man kan tro.
Stensmygare.
Halvgalen.
Väldans söt.
Inspektion av vågor.
Hola Gaija! Vad gör vi här?
Hmmm... Jag sticker ut på böljan den blå....
Hon blir liksom inte trött...
Spännande!
Ännu mer spring i benen. Nu med galen blick.
En uppenbarelse. En levande varelse. Min drömhund.
Hemgång och djur i bur. Vi alla är nöjda. tack och hej! =O)
Jag är ganska säker på att Zena tyckte om plejset. Det får bilderna bevisa. Gaija var överlycklig och halvgalen. Det får också bilderna bevisa. ;O)
Ooooohhh!!! Vad mycket plats det finns att springa på! Ooooohhhh!!!
Gaija har hittat en skatt.
Skatter ska man gräva ner...
Zena undrar vart skatten tog vägen.
En springelse.
Neeeej..Han slår inte hundarna. Han ska kasta en pinne!
Gaija! Väääänta!
Skatten hittad. Nosarbete pågår.
Nästan ikapp.
Guuuud vad hon springer! Blir inte duracellkaniner trötta? Inte för inte vi kallar henne för lilla skutt. Eller kanske lille skrutt? =O)
Om jag ligger på din svans Gaija. Ligger du kvar då? Eller kanske inte...
Vy från höger sida.
Vy från vänster sida...
Gaija. Smäcker dam.
Zena. Stulit Gaijas pinne.
Kom och ta den då lille Skutt...
Vänta bara. en dag rä jag stoooor! Då ska du få se på grejjer!
En zenisk springelse.
Dricker vatten. Faktiskt så är det nog bara regnvatten. Svalkande var det ialla fall. Och inte så kallt som man kan tro.
Stensmygare.
Halvgalen.
Väldans söt.
Inspektion av vågor.
Hola Gaija! Vad gör vi här?
Hmmm... Jag sticker ut på böljan den blå....
Hon blir liksom inte trött...
Spännande!
Ännu mer spring i benen. Nu med galen blick.
En uppenbarelse. En levande varelse. Min drömhund.
Hemgång och djur i bur. Vi alla är nöjda. tack och hej! =O)
Gummibåtsupptagaredagen.
Ute är det ruskigt höstligt. Inget väder man ger sig ut i utan att ha vattentäta kläder. Idag skulle Stefan haft på sig dykardräkt. Och här kommer en liten beskrivning varför...
Varje gång vi gör något med våra båtar så händer det något. Vi är vana men för en helt normal person så skulle det innebära en mångd olika saker och känslor. Som tex fasa, hysterisk glädje, modfällhet, sorg, gapskratt och en mängd andra saker. Listan kan göras lång. Men vi är vana. Så pass vana att vi tycker det heeelt normalt!
Idag skulle vår gummibåt upp hur havet. Den stora båten har vi fått upp. De enda missödena vi haft är att en kylarslang exploderat. Igen. Men det gick att laga och sen kokade bara motorn två gånger efter det. Alltså explosition och två kokningar påå färden från Renöhamn till Munksund. Den färden tog ca fyra timmar för Stefan. Och så idag var då gummibåtsupplockaredagen.
Vi hade munderat oss i rejäla regnkläder och verktyg för att kunna plocka upp gumibåten. Det är enkelt. Man tar loss låset som sitter på motorn, tar loss motorn och lyfter upp den på land och sen tar man upp gummibåten och pyser ut luften. Sen viker man ihop båten och lägger in allt i bilen. Kan ta en timme ca.
För oss tog det fyra timmar. Igen.
Först tog Stefan bort låset. Det var lungt. Jag tappade inte ngn viktig skruv i havet eller så... Sen skulle Stefan lyfta bort motorn. Man han insåg att gummibåten kanske skulle ha legat med aktern mot bryggan för att underlätta lyftet. Sagt och gjort. Stefan knyter loss gumibåten. Samtidigt som han knyter loss så flipprar båten till. Det är halkigt. Stefan och båten kantrar långsamt över och till slut står Stefan på sjöbotten med båten över sig. Upp och ner.
Det kom konstiga läten från gummibåten. JAg tror det var lite kallt. Stefan försökte ,med vatten upp till axlarna, vända på båten. Vilket inte var speciellt lätt. Jag föreslog att hankanske skulle komma upp dit det inte var så djupt? Vilket han också tyckte. Så när han väl klafsat sig upp närmare land så lyckades vi vända båten. Sen fick vi raskt bege oss hem för klädbyte och hämta bensintanken. Stefan ville nämligen starta motron och se så den inte drunknat. Motron har drunknat. Den startade inte. Däremot fick vi bensin lite här och var på oss och på gummibåten.
Nog surrat om gummibåten. Vi ska utföra operation motorräddning i morgon.
Vår underbara lilla Zena då... Hon håller fortfarande på att utvecklas till en helt underbar liten tjej. en tjej som inte är rädd för att kaxa upp sig mot storsyrran Gaija. Om Gaija säger ifrån så kan Zena skälla tillbaka. Men hon vet nog ändå vart skåpet ska stå när det verkligen gäller.
Att klippa klorna går också som smort. Även om hon är vaken så går det utmärkt att klippa dom. Hon är nyfiken på klotången men tycker itne att det rä mycket att bry sig om. Desto trevligare är det ifall husse Stefan myser med henne under klippningen.
I torsdags kom Marianne förbi med Syrrorna Exza och Exzi. Det blev en snabb busstund ute på gräsmattan och sen fick även Zmilla komma och mysa med dom. Zmilla och Zena kände igen varandra på en gång. Det var ett kärt återseende! Däremot så var det lite smågnabb mellan syrrorna. Dom har heta känslor syskonen!
Vackra lilla Exza.
Exza och Exzena i solnedgång...
Exza och Exzi tycker att dom ska leka med barna.
*phu* Alla tre syskonen på en och samma bild! Inte lätt att ta kort på dessa tre busmonster!
Jag är en vampyyyyyr! Kan man bli rädd? Näe...
Bästa sovplatsen. Förutom buren nere i sovrummet då förståss...
Trött efter kloklippningen. Myspys på hög nivå! Jag tror inte man hittar ngn schäfervalp som är mycket sötare än så här...
Snyggöronen.
Hmmm... Nyss kampade som med bitstocken. Nu ligger de och vilar ut. Bara för att ajg gick och hämtade kameran. Typiskt!
Varje gång vi gör något med våra båtar så händer det något. Vi är vana men för en helt normal person så skulle det innebära en mångd olika saker och känslor. Som tex fasa, hysterisk glädje, modfällhet, sorg, gapskratt och en mängd andra saker. Listan kan göras lång. Men vi är vana. Så pass vana att vi tycker det heeelt normalt!
Idag skulle vår gummibåt upp hur havet. Den stora båten har vi fått upp. De enda missödena vi haft är att en kylarslang exploderat. Igen. Men det gick att laga och sen kokade bara motorn två gånger efter det. Alltså explosition och två kokningar påå färden från Renöhamn till Munksund. Den färden tog ca fyra timmar för Stefan. Och så idag var då gummibåtsupplockaredagen.
Vi hade munderat oss i rejäla regnkläder och verktyg för att kunna plocka upp gumibåten. Det är enkelt. Man tar loss låset som sitter på motorn, tar loss motorn och lyfter upp den på land och sen tar man upp gummibåten och pyser ut luften. Sen viker man ihop båten och lägger in allt i bilen. Kan ta en timme ca.
För oss tog det fyra timmar. Igen.
Först tog Stefan bort låset. Det var lungt. Jag tappade inte ngn viktig skruv i havet eller så... Sen skulle Stefan lyfta bort motorn. Man han insåg att gummibåten kanske skulle ha legat med aktern mot bryggan för att underlätta lyftet. Sagt och gjort. Stefan knyter loss gumibåten. Samtidigt som han knyter loss så flipprar båten till. Det är halkigt. Stefan och båten kantrar långsamt över och till slut står Stefan på sjöbotten med båten över sig. Upp och ner.
Det kom konstiga läten från gummibåten. JAg tror det var lite kallt. Stefan försökte ,med vatten upp till axlarna, vända på båten. Vilket inte var speciellt lätt. Jag föreslog att hankanske skulle komma upp dit det inte var så djupt? Vilket han också tyckte. Så när han väl klafsat sig upp närmare land så lyckades vi vända båten. Sen fick vi raskt bege oss hem för klädbyte och hämta bensintanken. Stefan ville nämligen starta motron och se så den inte drunknat. Motron har drunknat. Den startade inte. Däremot fick vi bensin lite här och var på oss och på gummibåten.
Nog surrat om gummibåten. Vi ska utföra operation motorräddning i morgon.
Vår underbara lilla Zena då... Hon håller fortfarande på att utvecklas till en helt underbar liten tjej. en tjej som inte är rädd för att kaxa upp sig mot storsyrran Gaija. Om Gaija säger ifrån så kan Zena skälla tillbaka. Men hon vet nog ändå vart skåpet ska stå när det verkligen gäller.
Att klippa klorna går också som smort. Även om hon är vaken så går det utmärkt att klippa dom. Hon är nyfiken på klotången men tycker itne att det rä mycket att bry sig om. Desto trevligare är det ifall husse Stefan myser med henne under klippningen.
I torsdags kom Marianne förbi med Syrrorna Exza och Exzi. Det blev en snabb busstund ute på gräsmattan och sen fick även Zmilla komma och mysa med dom. Zmilla och Zena kände igen varandra på en gång. Det var ett kärt återseende! Däremot så var det lite smågnabb mellan syrrorna. Dom har heta känslor syskonen!
Vackra lilla Exza.
Exza och Exzena i solnedgång...
Exza och Exzi tycker att dom ska leka med barna.
*phu* Alla tre syskonen på en och samma bild! Inte lätt att ta kort på dessa tre busmonster!
Jag är en vampyyyyyr! Kan man bli rädd? Näe...
Bästa sovplatsen. Förutom buren nere i sovrummet då förståss...
Trött efter kloklippningen. Myspys på hög nivå! Jag tror inte man hittar ngn schäfervalp som är mycket sötare än så här...
Snyggöronen.
Hmmm... Nyss kampade som med bitstocken. Nu ligger de och vilar ut. Bara för att ajg gick och hämtade kameran. Typiskt!
Kontakt.
Vi har börjat jobba med lite kontaktövningar idag. Jösses vad fort det går! Det känns liksom: Hoppla! Vad ska vi nu göra? Hon kan redan ta ögonkontakt om hon vill eller jag vill ngt. Det tog ca tre sekunder för henne att förstå vad jag ville.
Samma sak med sitt. hon förstod på en gång. OCh samma sak nu idag emd ligg. Jag tränar läggande från stående. Man får ett snyggare läggande då. Hon fäller ihop sig som en BC! Hahah! OCh snabbt går det! Så det gäller för mig att behålla samma glädje i fortsättningen för lilla Z . Fast det lär itne bli svårt. hon verkar tycka om att jobba precis som gaija. Hon var inte ens trött efter vår lilla stund träning. OCh det är ju bra. Zena är sugen på mer godis och uppgifter. Mera ser hon ut att säga och tittar mig rakt in i ögonen på samma gång som hon stoppar ner sin lilla rumpa.
Kan man säga att jag är nöjd.. Eller är jag übernöjd kanske? ;O)
Jag kan också berätta att när vi varit ute på "promenad" så går hon väldigt fint i kopplet. Som om hon alltid gjort det. Visst får hon sina frispel och springer iväg åt ngn underligt håll. Men hon är valp... Och det räknar jag kallt med att hon lär göra en tid till. Hon är väldigt duktig på att följa med mig när hon är lös också. Det känns väldigt härllgt. Jag vet var jag har henne. Strax bakom eller framför mig. =O)
Samma sak med sitt. hon förstod på en gång. OCh samma sak nu idag emd ligg. Jag tränar läggande från stående. Man får ett snyggare läggande då. Hon fäller ihop sig som en BC! Hahah! OCh snabbt går det! Så det gäller för mig att behålla samma glädje i fortsättningen för lilla Z . Fast det lär itne bli svårt. hon verkar tycka om att jobba precis som gaija. Hon var inte ens trött efter vår lilla stund träning. OCh det är ju bra. Zena är sugen på mer godis och uppgifter. Mera ser hon ut att säga och tittar mig rakt in i ögonen på samma gång som hon stoppar ner sin lilla rumpa.
Kan man säga att jag är nöjd.. Eller är jag übernöjd kanske? ;O)
Jag kan också berätta att när vi varit ute på "promenad" så går hon väldigt fint i kopplet. Som om hon alltid gjort det. Visst får hon sina frispel och springer iväg åt ngn underligt håll. Men hon är valp... Och det räknar jag kallt med att hon lär göra en tid till. Hon är väldigt duktig på att följa med mig när hon är lös också. Det känns väldigt härllgt. Jag vet var jag har henne. Strax bakom eller framför mig. =O)
Ute på bruks...
Ikväll var det månadsmöte ute på bruks. Så Zena fick följa med och kika på alla vovvar och sedan var med på månadsmötet. Hon sov sig igenom hela föreställningen tills Linda frestade henne med en godis. då vaknade hon minsann. emn sedan kröp hon ihop i min famn igen och sov. Vet inte hur många sovställningar en valp kan ha. Men att sova på rygg är tydligen väldigt skönt. För så sommnade hon om igen. Knastjejen.
Sedan när hon vaknade igen så gick vi ut och kissade. Där ute lurade brorsan Exo på henne! Ja just det! Han smög fram med husse ur skuggorna och då blev det en stunds valpbus. Jag tror inte Zena hade vaknat till riktigt. Men hon kom igång rätt bra till slut med sin bror och lyckades bulta omkull honom. Hon är rätt tuff lilleskutten våran. =O)
Vad som verkligen var roligt var att hon kom direkt jag ropade på henne. Även när hon härjade med sin bror. Så jag är tydligen väldigt intressant. Sånt är roligt att upptäcka. Jag vet ju att hon kommer direkt jag ropar på henne när hon busar med Gaija. Men med brorsan som är jämnlik så är det ju en annan sorts bus.
Efter buset fick hon sitta hos Stefan medans jag körde igenom Sofia och Ludde i ettan. Dom ska snart tävla. Så det är sååå spännande! =O)
Senare när vi nästan tränat klart kom Zena och Gaija med Stefan ner på planen och Zena uppförde sig exemplariskt. Hon låg nsällt bredvid Gaija! Sen fick hon träffa Ludde igen och den här gången var han inte alls otäck. Hon var lite ängsligare förra gången. Men sedan dess har hon ju fått träffa andra stabila och trevliga hundar.
Det är riktigt roligt också att se hur hon bygger upp sitt självförtroende och verkligen vill göra saker och hänga med i våra aktiviteter. Hon har verkligen en bra av och på knapp.
Det ska bli riktigt roligt att jobba med vår lilleskutt.=O)
Ska det vara så här lätt?
Ska det verkligen vara så här lätt att ha en valp?
*Hon sover hela nätterna och har gjort det sedan hon flyttade hem till oss.
*Hon har börjat springa till tvättstugedörren när hon behöver kissa. Behöver hon bajsa så piper hon.
*Hon biter inte sönder ngt (ännu).
*Hon kommer på en gång när jag ropar på henne. Även mitt inne i en lek.
*Hon är knäpp tyst i bilen, tuggar itne på ngt och ligger still.
*Hon kunde "nej" redan när hon flyttade hit (tack underbara uppfödare).
*Hon tjuvar inte städgrejjer som Gaija gjorde. ;O)
*Hon kan koppla av när ajg vill det. Alltså är hon överbusig så är det lätt att få ner henne i varv.
Jaaaa.. det finns nog ännu mer braiga saker som jag skulle kunna räkna upp. Men ajg kommer för tillfället inte på ngt fler. Dessutom så tror alla bara att jag skryter. Hehehe... Fast det tycker aga att jag har rätt till när jag ahr världens bästaste Zina här. =O)
*Hon sover hela nätterna och har gjort det sedan hon flyttade hem till oss.
*Hon har börjat springa till tvättstugedörren när hon behöver kissa. Behöver hon bajsa så piper hon.
*Hon biter inte sönder ngt (ännu).
*Hon kommer på en gång när jag ropar på henne. Även mitt inne i en lek.
*Hon är knäpp tyst i bilen, tuggar itne på ngt och ligger still.
*Hon kunde "nej" redan när hon flyttade hit (tack underbara uppfödare).
*Hon tjuvar inte städgrejjer som Gaija gjorde. ;O)
*Hon kan koppla av när ajg vill det. Alltså är hon överbusig så är det lätt att få ner henne i varv.
Jaaaa.. det finns nog ännu mer braiga saker som jag skulle kunna räkna upp. Men ajg kommer för tillfället inte på ngt fler. Dessutom så tror alla bara att jag skryter. Hehehe... Fast det tycker aga att jag har rätt till när jag ahr världens bästaste Zina här. =O)
Vi tar det lungt...
Det är verkligen tråkigt väder. Tänk att lördagen var så otroligt fin och mysig! OCh så blir det liksom bara *bluähhhh* av allt... Nåja. Zena har gjort sig förtjänt av lite vila. Så i går hände det faktiskt inte något alls som var nytt i Zenas lilla liv. Och jag tror det var behövligt. För det var en trött liten hjältinna. Idag har det därmeot varit full fräs lingongräs. Nu börjar man se vad Zena har i sig. Hon har motor och en vilja av stål. Och en hel massa HUMÖR!
Passar det itne lilla damen så kan man skälla och gå på. Kanske någon ledsnar. Men sorry tjejen! Hahah! Jag ledsnar inte så fort! Jag kan väl säga som så... Zena är ingen första hundämne. Man bör nog haft en del hudnar innan man tar en sådan illbatting som hon. Mycket kan gå fel. Jag ser själv att jag får tänka efter en hel del med henne. Men jag gillar det! Weeeehhh! Vilken utmaning hon är!
Gaija tycker att hon kan bli en pain in the ass ibland. OCh då får hon säga ifrån. Det tar två sekunder och så är Zena igång igen. Ibland blir Gaija bara sååå less! Då går hon ner i nedervåningen och lägger sig där en stund.
Katterna har förstått för längesedan att man ska nog akta sig för henne. Banjo och Oboy har blivit kattkumpaner. Så dom håller ihop mot Zena. Vilket kan behövas. Hon har ju inga sköna tänder precis. Men allt går bra med katterna. Konstigt nog har dom världens tålamod med Zena. Inga klösorgier eller fräsfräckingar! Dom är sååå rara och snälla mot vår lilltjej och både Gaija och katterna förtjänar en guldmedalj. Vad jag inte förstår är hur mina alla djur kan bli så förstående och mjuka? Dom är helt enkelt underbara!
Idag har vi också tagit det lungt. Eller jag har tagit det lungt. Zena tar det aldrig lungt. Vi tog oss en liten skogsprommis idag. Sånt gillar Zena! Spännande och man kan springa huuuur mycket man vill! Det syntes att det fanns hur mycket som helst med spring i benen. Jag hade ränknat med att få bärna lilltjejen. emn hon hade inte tid. När jag tyckte att hon behövde få vila så sprattlade hon så mycket att ajg var tvungen att släppa ner henne till slut. Så nästa gång kan vi nog ta en lite längre tur. Jag tror nog hon orkar det också. Men då ska jag ta med mig ett sittunderlag så kan jag sitta ner en stund så hon tror sig att ta det lungt (hoppas jag).
Nu har ialla fall Zena haft sitt kvällsrace. Undrar vad grannarna tror när dom hör småtassarna springa fram och tillbaka? Gnäller dom så får ajg visa upp mitt lilla udnerverk så kommer deras hjärtan att mjukna. Det VET jag!
Passar det itne lilla damen så kan man skälla och gå på. Kanske någon ledsnar. Men sorry tjejen! Hahah! Jag ledsnar inte så fort! Jag kan väl säga som så... Zena är ingen första hundämne. Man bör nog haft en del hudnar innan man tar en sådan illbatting som hon. Mycket kan gå fel. Jag ser själv att jag får tänka efter en hel del med henne. Men jag gillar det! Weeeehhh! Vilken utmaning hon är!
Gaija tycker att hon kan bli en pain in the ass ibland. OCh då får hon säga ifrån. Det tar två sekunder och så är Zena igång igen. Ibland blir Gaija bara sååå less! Då går hon ner i nedervåningen och lägger sig där en stund.
Katterna har förstått för längesedan att man ska nog akta sig för henne. Banjo och Oboy har blivit kattkumpaner. Så dom håller ihop mot Zena. Vilket kan behövas. Hon har ju inga sköna tänder precis. Men allt går bra med katterna. Konstigt nog har dom världens tålamod med Zena. Inga klösorgier eller fräsfräckingar! Dom är sååå rara och snälla mot vår lilltjej och både Gaija och katterna förtjänar en guldmedalj. Vad jag inte förstår är hur mina alla djur kan bli så förstående och mjuka? Dom är helt enkelt underbara!
Idag har vi också tagit det lungt. Eller jag har tagit det lungt. Zena tar det aldrig lungt. Vi tog oss en liten skogsprommis idag. Sånt gillar Zena! Spännande och man kan springa huuuur mycket man vill! Det syntes att det fanns hur mycket som helst med spring i benen. Jag hade ränknat med att få bärna lilltjejen. emn hon hade inte tid. När jag tyckte att hon behövde få vila så sprattlade hon så mycket att ajg var tvungen att släppa ner henne till slut. Så nästa gång kan vi nog ta en lite längre tur. Jag tror nog hon orkar det också. Men då ska jag ta med mig ett sittunderlag så kan jag sitta ner en stund så hon tror sig att ta det lungt (hoppas jag).
Nu har ialla fall Zena haft sitt kvällsrace. Undrar vad grannarna tror när dom hör småtassarna springa fram och tillbaka? Gnäller dom så får ajg visa upp mitt lilla udnerverk så kommer deras hjärtan att mjukna. Det VET jag!
